Skogsbränder har historiskt sett varit ett naturligt inslag i den svenska naturen men idag är de starkt kontrollerade. Branden i Sala år 2014 är den största branden i Sverige i modern tid och orsakade stor materiell skada och mänskligt lidande. Wildland urban interface, det vill säga kontaktzonen mellan bebyggelse och brännbar natur, är ett stort problem i framför allt Nordamerika och Australien. Tidigare forskning kring detta för fram flera nyckelfaktorer till varför vissa konstruktioner löper större risk än andra att antändas. I denna studie har ett antal objekt studerats för att kartlägga nyckelfaktorer som kan förklara varför konstruktioner skadades eller inte vid Salabranden. Studien har baserats på en visuell analys med hjälp av flygbilder från Lantmäteriet, foton tagna av Försvarsmakten dagarna efter branden samt Skogsstyrelsens karttjänst ”brandkartan”. Samtliga studerade objekt hade mycket nära till omgivande skog och merparten hade naturliga spridningshinder i brandens spridningsriktning. Den mest avgörande faktorn för om en konstruktion skadades av branden var om en gräsmatta fanns intill byggnadens fasad. Om gräsmattan var skött runt hela byggnaden var det endast i enstaka fall som konstruktionen skadades. Förebyggande bevattning visade sig också vara ett effektivt sätt att undvika skador på byggnaden. Byggnadernas material var däremot inte avgörande för utfallet. Studien är den första av sitt slag i Skandinavien och kan ge en inblick i hur områden med liknande förhållanden som de i brandområdet i Västmanland kan komma att påverkas av skogsbränder, samt vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas.