Vid samhällsstörningar kommer de hanterande aktörerna behöva samordna sina insatser, prioritera behoven och hjälpas åt för att kunna agera så effektivt som möjligt. Offentliga, privata och frivilliga aktörer inom en kommun behöver enas om vad som ska uppnås tillsammans och hur tillgängliga resurser ska inriktas Det måste också vara tydligt vem som gör vad i det fortsatta arbetet. Formen för att åstadkomma detta är en inriktnings och samordningsfunktion, ISF. I praktiken är en ISF möten, fysiska eller på distans, som berörda aktörer genomför för att komma överens om hur en samhällsstörning ska hanteras. Målet är att sluta överenskommelser om inriktning och samordning. Kommunen, som har det geografiska områdesansvaret på lokal nivå, kallar till och är värd för möten i ISF men alla berörda aktörer kan påtala behovet. Kommunen har utöver att driva egen verksamhet i uppgift att verka för att åstadkomma inriktning och samordning mellan olika aktörer i sitt geografiska område.