Uppmärksammade fartygskatastrofer, som Estonias förlisning, visar att det är angeläget att studera och debattera risk och osäkerhet till sjöss. Med exempel från svensk sjöfart behandlas i avhandlingen hur risk och osäkerhet hanteras ombord på ett passagerarfartyg. Förutom att det finns ett regelverk som måste efterlevas anses det också viktigt att organisationer har en "säkerhetskultur". Men vad menas egentligen med "kultur" i detta sammanhang och vem har rätt att ingå i den? Är "risk" och "osäkerhet" neutrala ord eller får de sin betydelse i förhållande till den kulturella omgivningen? Hur ser en matros, städare eller befälhavare på sin vardag i en potentiellt farlig miljö? Varför är det främst manliga matroser som anses kompetenta att sköta säkerheten på ett fartyg? Avhandlingsförfattaren fältarbetade på ett svenskt passagerarfartyg under ett års tid och boken bygger i stor utsträckning på dessa intervjuer och observationer. I avhandlingen skildras vad som sker bakom kulisserna på fartyget. Empiriska iakttagelser ställs mot teoretiska begrepp - som "kulturella processer" och "kulturanalys" i relation till "genus" - och den ideologiska laddningen av begreppet "risk" lyfts fram.