Sammanfattning I takt med ökade kunskaper om skogsbrandens ekologiska effekter har det återigen blivit vanligt med aktiva bränningsoperationer på såväl hyggen som i stående skog. Att öka andelen brandpåverkad skog och mark i skogslandskapet anses nödvändigt för att bevara den biologiska mångfalden. För att erhålla önskvärd ekologisk effekt av bränningar i skogsmark är det ofta nödvändigt att bränningarna genomförs vid relativt avancerad torka. Det finns då en uppenbar risk för en målkonflikt mellan å ena sidan att uppnå önskat bränningsresultat, och å andra sidan att minimera oönskad spridning av branden. Dessa riktlinjer ska ses som en hjälp och vägledning för berörda myndigheter och andra aktörer att kunna genomföra nödvändiga bränningar i naturvårdande syfte trots att hög brandrisk föreligger.