Människans förmåga att förebygga olyckor och begränsa skador står i fokus för insatser från såväl Räddningsverket som andra myndigheter och organisationer. Ett centralt begrepp i sammanhanget är säkerhetsmedvetande, d v s medvetenhet om risker och om behov av att vidta åtgärder. Denna rapport presenterar teoretisk och empirisk forskning relaterad till människors säkerhetsmedvetande. Vidare diskuteras hur människors föreställningar och värderingar av risk och säkerhet kan relateras till deras beteende och till ökad säkerhet i samhället. Rapporten omfattar sex delavsnitt. Det inledande avsnittet presenterar bakgrund och utgångspunkter för studien. I det andra avsnittet granskas tänkande kring säkerhetsmedvetande och säkerhetsbeteende utifrån beteendevetenskapliga forskningsresultat. Här beskrivs faktorer som kan påverka utvecklande av säkerhetsmedvetande. Relationen mellan uppfattningar och beteende problematiseras. I det tredje avsnittet presenteras tre psykologiska modeller som vi tillämpat för att förklara olika former av säkerhetsbeteende: beslut att utföra vissa handlingar, gradvis förändring mot ett nytt beteende samt socialt inriktade handlingar. Innebörden av modellerna för utformning av olika säkerhetshöjande insatser diskuteras. Empiriska erfarenheter av att försöka påverka människor mot ökad säkerhet exemplifieras i det fjärde avsnittet. Här sammanfattas några generella karakteristika hos lyckade ansatser. I det femte avsnittet diskuteras några övergripande frågor av betydelse för de myndigheter som har till uppgift att verka för ökad säkerhet. Slutligen identifieras forskningsbehov inom några områden.