Javascript är disabled Dokumentsida - Bibliotek - MSB RIB
Imkanaler i bostäder : Sotbeläggningars tillväxttakt och inverkan på brandrisken
Författare
Peterson Folke
Utgivare
Räddningsverket (SRV), Kungl tekniska högskolan (KTH)
Utgivningsår
1999
Hushållens lukter påverkar personerna som vistas i de flesta hem, restauranger och matställen i den byggda miljön. Lukterna kan växa sig så starka att de tar sig uttryck av sanitära olägenheter för de som vistas inomhus i lokalerna. Ett sätt att minska dessa olägenheter är att förse byggnaderna med ett ändamålsenligt och väl fungerande ventilationssystem. Redan under förra århundradet utrustades kök med frånluftsventilation i form av imkanaler. Dessa fungerade först med s k naturligt drag men utrustades snart med fläktar, för att på mekanisk väg säkerställa en tillräcklig luftväxling. Genom fläktarna kunde lufttrycket i köket hållas lägre än det var i angränsande rum och därvid kunde också spridning av luktämnen från matlagningsprocessen förebyggas inom byggnaden. Tidigt konstaterades att det fett och damm som fanns i luften kunde fastna på imkanalens invändiga kanalyta. Dessa avsättningar var brännbara och en antändning av beläggningarna kunde leda till allvarliga bränder. Mot denna bakgrund har det sedan lång tid funnits bestämmelser om regelbunden sotning av imkanaler. Denna undersökning har studerat avsättningarnas tillväxttakt i imkanalerna och jämförelser mellan uppmätta och beräknade avsättningsmängder har gjorts. De mängder som avsätts i imkanalerna är av varierande storleksordning och dess lokalisering i kanalsystemet varierar beroende av systemtyp. Det har kunnat konstateras att de avsättningar som återfinns i själva kanalsystemet är av sådan mängd att dess bidrag till spridning av en eventuell brand i imkanalen är begränsad. Merparten av avsättningarna återfinns i de avskiljningsfilter som finns i spisfläktar och kåpor av modernare konstruktion. Risken för antändning av de brännbara beläggningar som avsätts i imkanaler har undersökts. Resultatet visar, i likhet med tidigare undersökningar (Peterson, 1989), att risken för bränder i imkanaler är begränsad, då flamhöjden från en brand i ett stekkärl sällan överstiger ca 50 cm. Även om flamhöjden är tillräcklig för att antända fett i spisfläkten och dess filter, är sannolikheten för en spridning via kanalsystemet begränsad med hänsyn till de små mängder brännbara beläggningar som normalt avsätts där. Undersökningen behandlar även spridningsrisken för en brand till anslutande bikanaler från t ex tvättstugor eller badrum, där textildamm och liknande brännbart material kan finnas. Utförda provningar visar att anslutningar av bikanaler bör ligga minst 75 cm ovanför spishällen för att risken för brandspridning via bikanalerna skall begränsas. Även om risken för brand i imkanaler är klart begränsad föreligger ett behov av regelbunden rensning med hänsyn till en godtagbar lufthygien i köket. Detta faktum medför att en regelbunden rensning av imkanaler med tillhörande fläktar och kåpor är nödvändig från ventilationssynpunkt, vilket därför bör utgångspunkten vid bestämmande av lämpligt intervall mellan rensningarna. Rensningsintervall som bestäms med detta kriterium som grund är ofta kortare än de sotnings- och kontrollfrister som idag tillämpas. Undersökningen behandlar detta i ett särskilt avsnitt där även lämplig beräkningsmetod för att verifiera ställningstagandet redovisas.