Antalet kemikalieolyckor är litet men konsekvenserna av en sådan olycka kan däremot bli mycket stora. Samhällets nuvarande resurser mot kemikalieolyckor har karaktären av en grundberedskap. Vid stora eller komplicerade räddningsinsatser kommer resurser att saknas. Detta har bl.a. visats vid några uppmärksammade olyckor de senaste åren. Att det över landet finns behov av regional samordning, kompetens och materieluppbyggnad råder inget tvivel om. Sådan finns i andra länder. Samhällets resurser mot kemikalieolyckor har inventerats. Det är framför allt kommunernas räddningskårer och de kemikaliehanterande industrierna som har resurser att tillgå vid kemikalieolyckor. Resurserna finns främst i form av personal och materiel för "vanliga" kemikalieolyckor. Vid s.k. §43anläggningar (där det finns risk för allvarliga skador på människor och miljö) finns enligt räddningstjänstlagen möjlighet att ställa krav på anläggningsägaren att hålla eller bekosta skäliga resurser. Sådana åtgärder har också vidtagits. Det är framför allt vid olyckor med transport av farligt gods som ett materiellt resurstillskott skulle vara effektivt. Sådana resurser kommer troligen inte heller att anskaffas av räddningskårer eller kemikaliehanterande industrier på grund av att de kommer att användas för sällan eller är för dyra samt då risken för transportolyckor är "fördelad" över landet. Det finns alltså ett behov av att ha tilläggsresurser i form av ytterligare materiel och kunskap. Någon heltäckande resurs för alla typer av kemikalieolyckor är inte kostnadsmässigt försvarbar och inte heller möjlig p.g.a. att alla olyckssituationer inte är möjliga att förutse. I rapporten föreslås både materiella och personella resurser. Materiella resurser I inledningsskedet av en kemikalieolycka kommer kommunernas grundutrustning att användas. Ett resurstillskott bör vara på plats inom några timmar och bör därför placeras på några lämpliga platser i landet. De geografiska avstånden får inte vara för långa, samtidigt som antalet baser måste vara begränsat. Lokaliseringen måste ta hänsyn till riskbilden, möjligheterna att snabbt transportera resursen till olycksplatsen samt att materialen underhålls och att kunnig personal kan medfölja vid olycka. Det föreslås i rapporten att resursbaserna bör ligga jämt fördelade över landet. Ett viktigt krav är tillgänglighet 24 timmar per dygn. Ett förslag är att de materiella resurserna placeras dels på Räddningsverkets skolor, där jourhållningen kan skötas av någon närbelägen räddningskår, dels hos några större kårer. För att erhålla en täckning över landet föreslås placering av de Falun/Borlänge - området, Västervik/Kalmar -området och senare i Piteå/Boden - området. Totala antalet materiella resursbaser bör inledningsvis inte överstiga 7. Diverse resurser mot kemikalieolyckor är idag spridda på många platser i landet. En översyn av fördelningen föreslås. En inventering har gjorts som visar vilka materielslag som bör ingå i de föreslagna resursbaserna. Regionansvarig En viktig fråga är också hur man skapar kontinuitet och aktualitet i de föreslagna resurserna. En möjlighet, som föreslås här, är att någon person får ansvar för att i en region informera och entusiasmera kommunala räddningskårer, hjälpa till vid övningar, hålla sig uppdaterad på skrivet materialdatastöd som produceras o.s.v. En förutsättning för att ha nytta av föreslagna resursbaser är att kommunerna har en grundberedskap och planering inför kemikalieolyckor För att resurserna ska bli använda och utnyttjade på ett effektivt sätt krävs ytterligare planering, information, ökad utbildning och träning av räddningspersonal. Avsikten med förslaget är att den regionansvarige ska hjälpa till med detta. De regionansvariga föreslås ges möjlighet att under ca. 2 månader per år f arbeta med kärnberedskapsfrågor och stödja hela regionen. Staten föreslås stå för kostnaderna för dessa under ca. 4 år. Därefter bör rutiner ha uppstå regionen sa att stödet kan minskas och endast avse beredskapshållningen i de regionala resurserna. Antalet regionansvariga bör inte överstiga 12-14. De materiella och personella resurserna bör i största möjliga mån vara samlokaliserade. Centrala resurser Som komplement till de regionalt placerade resurserna föreslås centrala resurser. Det finns så många olika situationer och därtill hörande olika resurser eller experter att det är omöjligt för räddningskårerna att hålla rät på dessa. På nationell nivå bör det därför finnas ett ställe dit de kan vända sig, för hänvisning till respektive expert eller resurs. Detta bör vara samma, för olika typer av olyckor. Till detta föreslås en dygnet-runt-jour med experter inom olika områden. Vissa delar i den materiella resursen, som utgör väldigt speciell utrustning, bör placeras på en plats i landet. Kostnader Materielkostnaderna för förslaget beräknas som startkostnad till ca 8 miljoner kronor. Årlig - kostnad för materielinköp, jourersättning för personal som ska följa med förråden vid olycka, löner till koordinatorer etc uppskattas till ca 3.5 miljoner kronor.