Javascript är disabled Dokumentsida - Bibliotek - MSB RIB
Robusthet i den fysiska miljön
Utgivare
Statens naturvårdsverk (SNV), Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)
Utgivningsår
1998
Risker och hot Ett övergripande mål för vår samhällsplanering är att skapa goda och säkra miljöer för alla medborgare. Samhället bör vara robust, d v s motståndskraftigt mot yttre och inre påfrestningar. Ett robust samhälle hushållar med naturens resurser, det ger alla möjlighet att medverka i samhällets förvaltning och förkovran, och det utvecklar teknik och bebyggelse som är anpassad till människan och naturen. Vårt sårbara samhälle Dagens samhälle är mycket sårbart. Person- och egendomsskador inträffar ofta genom bristande planering och förutseende från samhällets sida. Ras, skred, översvämningar, snöoväder orsakar skador genom att bebyggelse placerats olämpligt, och att de tekniska försörjningssystemen är sårbara. Transporter av farligt gods på vägar och järnvägar genom städer och orter orsakar brand och utsläpp av farliga ämnen som förgiftar luft och vatten. Haverier i datorsystem som saknar reservsystem orsakar svåra ekonomiska konsekvenser i informationssystem, kommunikationer och tekniska processer. Ett robustare samhälle För att vårt samhälle skall bli robust ställs stora krav på hur dess olika funktioner samspelar med den omgivande naturen, hur samhället är organiserat samt hur olika tekniska försörjningssystem fungerar. Man kan tala om dess ekologiska robusthet, dess sociala robusthet och dess tekniska robusthet. Dessa olika aspekter på robusthet måste ses i ett helhetsnersnektiv och allt samhällsbyggande måste utgå från ett hänsynstagande till samtliga dessa aspekter. Ekonomisk robusthet ingår med olika innebörd i samtliga aspekter. Planering för robusthet Kommunerna är viktiga aktörer i vår samhällsplanering i samspel med regionala och centrala myndigheter med ansvar för landets totalförsvar. Plan- och bygglagen och de lagar och förordningar som har samband med denna är viktiga instrument i den kommunala samhällsplaneringen. På den kommunomfattande nivån är översiktsplanen den planform där robustbetsfrågorna främst bör behandlas med fokusering på de strukturella och överordnade. Översiktsplanen bör ha sin utgångspunkt i en helhetssyn för kommunens utveckling mot bakgrund av miljömässiga, sociala och ekonomiska avvägningar. Robusthetsfrågor knutna till konkreta bygg- och omdaningsprojekt regleras främst via detaljplaner. PBL ställer krav på att miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas om detaljplanen medger en användning som kan innebära påverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Centrala och regionala myndigheters ansvar Ett flertal myndigheter på central, regional och kommunal nivå har genom lagstiftningen initierande, planerande och kontrollerande uppgifter för samhällets säkerhet och robusthet. Av de centrala myndigheterna har Överstyrelsen för civil beredskap, Räddningsverket, Boverket och Naturvårdsverket särskilda uppgifter som är av betydelse i arbetet med, att tillsammans med länsstyrelser och kommuner, främja utvecklingen mot ökad robusthet. Regionala mål- och riskanalyser En viktig grund för totalförsvarets planering är de regionala mål- och riskanalyser som görs av civil- och militärbefälhavarna i samarbete enligt grunder som tas fram och ges ut av ÖCB och Försvarsmaktens högkvarter gemensamt. Länsstyrelser och försvarsområdesbefälhavare m fl organ medverkar i analysarbetet. Analyserna och grunderna för dessa är ett viktigt prioriteringsinstrument av central betydelse och skall användas som grund för all totalförsvarsplanering. Metod ftir analys av robusthet Det finns ett stort behov av att systematiskt utveckla övergripande robusthetsperspektiv i den regionala och den kommunala planeringen inom ramen för nationella och internationella mål. För att få en överblick över säkerhets- och robusthetsfrågor i den fysiska miljön har en checklista utformats. Den utgår från en uppdelning på olika samhälls- och funktionsområden som ställs inför olika typer av risker och hot. Sannolikheten för att en skada skall inträffa analyseras liksom konsekvenserna av denna. Självfallet kommer de flesta planeringsdiskussioner att beröra mer än en nivå inom samhället. Analysen ger ledning om vilka de överordnade hållbarhetsaspekterna är som måste hanteras på kommunomfattande eller kanske regional nivå, och vilka som är mer knutna till lokala säkerhets- och räddningsaspekter. Med hjälp av analysen kan en riskmatris upprättas som stöd för planering och ställningstagande i enskilda beslut, och en prioritering av åtgärder kan ske mot bakgrund av en bedömning av den kostnad samt ökning av robustheten som varje åtgärd innebär. Checklistan omfattar följande huvudgrupper: A. Viktiga samhällsfunktioner: Funktioner som påverkar stora delar av samhället och som måste fungera för att befolkningen skall överleva på en rimlig nivå. B. Fysisk struktur: Egenskaper hos den fysiska strukturen som påverkar samhällets robusthet. C. Viktiga samhällsresurser: Egenskaper inom olika delar av samhällslivet som kan bidra till robusthet. D. Mark och byggnader: Sådana förhållanden som påverkar samhällets robusthet och som utgår från den lokala miljön. Tillämpning av analysmetoden För att illustrera metodens användning har den tillämpats i två applikatoriska exempel, där sakuppgifter hämtats från Malmö stad och Kristinehamns kommun. Den bedömning av riskfaktorer och exempel på åtgärder inklusive kostnadsaspekter som presenterats i de två kommunexemplen skall endast ses som en illustration av arbetsmetoden. De kan i detta skede inte göra anspråk på att vara en korrekt analys. För att göra en riskanalys och en kostnadsvärdering som grund för planering och politiska beslut krävs en bedömning baserad på djupare undersökningar och mer konkreta fakta.