Katastrofmedicinska studier i Italien. Koleraepidemien i Syditalien 1973. Efter beskrivning av bakgrund, kolerans kliniska bild och dess behandling redogörs för epidemin, som drabbade både ost- och västkusten av fastlandet, samt sydspetsen av Sardinien. Smittvägarna klarlägges, och om epidemibekämpningen berättas om organisation, sanitära förhållanden, diagnostik, vård, profylax och administrativa åtgärder. Bland vunna erfarenheter för svenska förhållanden framförs betydelsen av en rätt informationsspridning. Ett av de största problemen är inadekvata reaktioner hos allmänheten. (se KAMEDO 16). Situationen tillspetsades på ett olyckligt sätt genom att epidemin utnyttjades inrikespolitiskt. Brister i organisationen ledde till oklarheter beträffande ansvarsområden och orsakade försening i informationsflödet. Det är nödvändigt med: Ett systematiskt insamlande av epidemiologiska data på lokal nivå. Snabba och väl fungerande rapporteringssystem. En god central beredskap för bearbetning och sammanställning av epidemiologisk information, samt för rekommendationer rörande hygien och vaccinationer. Att information till allmänheten och massmedia utgår från några få välinformerade enheter för att undvika onödiga missförstånd och motstridiga uppgifter. Att informationen är snabb, saklig, korrekt ooch fyllig.