Sammanfattning Ljudutbredningen från befintliga larmtutor i Frillesås, Veddige och Löddeköpinge har uppmätts dels utomhus dels inomhus i ett stort antal vitt skilda byggnader. Syftet var att skapa kriterier för var utomhusvarning även kan tjäna som inomhusvarning inom de svenska kärnkraftverkens inre beredskapsområden. Mätresultaten pekar på att antalet larmtutor blir mycket stort om flertalet hus inom de inre beredskapszonerna ska kunna ges ljudtrycksnivåer inomhus som säkerställer uppmärksamhet hos de boende. I praktiken bör man inte räkna med längre räckvidd än 50-100 meter per larmtuta, varför en sådan utbyggnad synes orealistisk. För att säkerställa motsvarande uppmärksamhet utomhus bör man inte inteckna längre räckvidd än 300 meter per larmtuta. Detta innebär att med befintliga larmtutor täcks 4.971 fastigheter av totalt 25.448 förekommande fastigheter inom de inre beredskapszonerna. Ska detta förhållande åtgärdas enbart med konventionella larmtutor krävs troligtvis en tiofaldig utbyggnad.