Syftet med föreliggande arbete var att, på uppdrag av räddningsverket, utvärdera betydelsen av räddningstjänstens insatser vid försök med räddningslarm i en glesbygdskommun (Torsby). Räddningslarm innebär att räddningstjänsten utlarmas samtidigt som ambulans vid de akuta sjukdomslarm, vilka av länsalarmeringscentralen bedömts ha högsta prioritetsgrad. Deltidsbrandmännen fick en kort kompletterande sjukvårdsutbildning (15 timmar) innan försöket startade. Utvärderingen omfattar 80 fall, och omspänner en period från juni 1992 till februari 1993. Metoden har utgjorts av enkät till räddningstjänst, ambulanspersonal och läkare, samt intervju med deltidsbrandmännen kopplad till varje insats; dvs 80 enkäter och intervjuer. Resultatet visar att räddningstjänsten i genomsnitt kom 12 minuter före ambulansen. Resultatet visar också att en relativt stor del av patienterna bedömts vara opåverkade i andning och cirkulation, inga speciella åtgärder har heller behövt vidtas. Dessa patienter skulle sannolikt ha haft en lägre prioritet i utlarmningen. Intervjuerna visar framför allt att brandmännens insatser tycks ha inneburit en ökad trygghet för patienter och anhöriga. Det som ökade trygghetskänslan i denna situation var framför allt att få snabb hjälp, att ha någon hos sig och att "något skedde" i väntan på ambulansen.