Sammanfattning En av räddningstjänstens uppgifter är att söka rätt på och rädda människor. Räddningsverket har givit FOA i uppdrag att utveckla en mätmetod för stöd vid lokalisering av människor som hamnat under rasmassor vid jordbävningar och laviner etc. Den elektroniska näsan kan detektera en människa som är placerad i ett slutet utrymme inomhus och under rasmassa (simulerad miljö) i ett utrymme utomhus med en detekteringssäkerhet kring 80-99%. Människan utsöndrar ämnen via andningsorgan, hud och kroppsöppningar, så kallade effluenter. Vår forskning har verifierat möjligheten att med experiment detektera människor innestängda i slutna utrymmen med en "elektronisk näsa" bestående av en uppsättning av gassensorer och neurala nätverk. Rapporten beskriver verksamheten under perioden 1995-96. En elektroniska näsan har konstruerats, ett nytt försöksutrymme (utomhus) har byggts upp, sensorer har analyserats, programvara utvecklats och ett stort antal olika mätningar har genomförts. Mätningar har genomförts både inomhus, utomhus och under rasmassor (simulerad miljö). Neurala nätverk har testats och tränats. Mätresultaten analyserades med tre statistiska metoder; Principalkomponentanalys Diskriminantanalys Logistisk Regression Med erhållna erfarenheter från projektarbetet rekommenderas att projektet fortsätter. Luktsensoranalys, elektronisk näsa, är en teknik väl värd att satsa på för totalförsvaret.