Tsunamikatastrofen som drabbade stora delar av området kring Indiska Oceanen på annandag jul 2004 gav, bland annat, upphov till ett stort kommunalt hjälparbete i Sverige. När drabbade efter några dagar började återvända till Sverige uppstod ett stort behov av framförallt psykiska stödåtgärder. I Stockholms norra län ligger Räddningscentral Norr som svarar för larm och ledning av den kommunala räddningstjänsten i området och därifrån utgår även högre ledningsresurser vid behov. Räddningscentralen tog tidigt beslutet att sammankalla kommunernas stödgrupper för psykiskt och socialt omhändertagande (POSOM) för att erbjuda dem hjälp och stöd i deras arbete. Projektet är en fallstudie av hur Räddningscentral Norr och kommunernas POSOMgrupper samverkade efter Tsunamikatastrofen och syftar till att undersöka om detta var en lyckad modell för samverkan. Projektet har genomförts dels genom en litteraturstudie och dels genom djupintervjuer för att få en bild av hur aktörerna själva uppfattade sin situation. Litteraturstudien omfattade studier kring tidigare katastrofer, organisationsteori samt teorier om hantering av samhälleliga och personliga kriser. Djupintervjuerna genomfördes genom åtta intervjuer med personal från Räddningscentral Norr samt POSOM-grupperna. Slutligen analyserades insamlad data från litteraturstudien och de genomförda intervjuerna. Förutom att undersöka på vilket sätt de kommunala aktörerna agerade, vilka tjänster som skapades vid räddningscentralen samt hur man arbetade för att skapa en gemensam och uppdaterad lägesbild så redovisas viktiga erfarenheter för hur samarbetet skulle kunna förbättras och fördjupas i framtiden. Resultatet är en detaljerad beskrivning av hur Räddningscentral Norr och POSOMgrupperna agerade och samverkade efter katastrofen. Tjänster som då skapades av räddningscentralen var bland annat: „ Gemensamt telefonnummer „ Gemensam personal vid Arlanda flygplats „ Sammanfattning av information om läget i Thailand „ Samverkansplats för utbyte av erfarenheter „ Hjälp med debriefing av personal I rapporten lämnas även förslag till hur denna form av samverkan kan förbättras samt utgöra ett ökat stöd för POSOM-grupperna vid andra typer av insatser i framtiden. För att detta skall fungera föreslås bland annat bättre dokumentationsrutiner, förenklade larmrutiner, gemensamma övningar och ett utökat samarbete även vid mindre insatser.