Crowdsourcing har under de senaste åren haft ett stort genomslag inom krishantering samt vid humanitära hjälpinsatser. Till grund för detta finner vi ny teknik och infrastruktur som möjliggör för nya former av digitalt deltagande och volontärarbete. Det är idag många privatpersoner som från sin dator eller mobiltelefon gör livsavgörande insatser genom att samla in och bearbeta krisinformation, kartlägga hjälpbehov, eller genom att skapa baskartor för responsarbetet. Många av dessa uppgifter har flyttat ut från traditionella stabs- och ledningsmiljöer, tagit form genom crowdsourcing och genomförs nu i helt nya miljöer, under nya förutsättningar och i en helt annan skala än vad som var möjligt tidigare. Denna populärvetenskapliga rapport presenterar erfarenheter och praktiker relaterade till crowdsourcing av kriskartor. Presentationen sker utifrån en rad vignetter från omfattande kriser för att ge exempel på typen av arbete samt hur detta arbete genomförs. Formen, funktionen, och syftet mellan olika crowdsourcade projekt varierar kraftigt, men återkommande vid alla händelser är att det det krävs planering, organisera och eftertanke för att skapa önskade resultat. Dilemmat är dock att specifika behov eller problem är svåra eller omöjliga att förutsäga. Vad som är tydligt är att crowdsourcing finns tillgängligt som metod för att adressera många behov när de hastigt uppstår.