I rapporten utvecklas en teoretisk modell för adaptivt beslutsfattande i två steg. Kriteriet är att minimera totalt förväntat nuvärde av nedlagda kostnader. Effekten av varierande adaptionstidpunkt (andra beslutssteget) och sannolikhet för alternativen studeras. Optionen att i rätt tid ha ett planeringsobjekt adapterat till omgivningens krav har en kostnad som kan variera från noll till det belopp som svarar mot beslutsfattande i bara ett steg. Härigenom belyses begreppet planeringshorisont. Gränsdragningen mellan adaptivitets- och flexibilitetskrav diskuteras, och den visas vara i princip oskarp. Slutligen diskuteras några budgeteringsproblem vid samtidig planering av flera optioner.