Sedan den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014 har behovet av ett robust civilt försvar uppmärksammats. En viktig komponent i det civila försvaret är räddningstjänsten. Då beredskapsnivån höjs utökas räddningstjänstens ansvarsområde till att omfatta uppgifterna i LSO 8:2. Dessa uppgifter härstammar dock från gammal lagstiftning och det är inte säkert att de korresponderar med den rådande hotbilden. För att undersöka om så är fallet genomfördes det här arbetet i syfte att öka förståelsen om räddningstjänstens förmåga under höjd beredskap. Arbetet bestod av en litteraturstudie och en intervjustudie. Genom att använda ACUramverket som en lins för att analysera rättsinformation, kopplad till LSO 8:2 och dess föregångare, kunde slutsatser dras om kopplingen till hotbilden. Det initiala intrycket var att kopplingen var svag. Nästa fråga blev därför varför uppgifterna skulle genomföras av räddningstjänsten överhuvudtaget. Rättsinformationen avslöjade att uppgifterna härstammar från ett tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen. Det kunde vidare förstås att räddningstjänsten skulle genomföra uppgifterna för att erhålla det folkrättsliga skydd som Genèvekonventionen medför. Detta styrktes av intervjustudien, som också visade att de utökade uppgifterna kunde vara relevanta för den aktuella hotbilden, i och med att vi inte vet exakt hur hotet kommer att gestalta sig. Likväl är de inte motiverade utifrån hotbilden och slutsatsen drogs därför att ingen koppling kunde hittas mellan dem, med metoden som använts. Vidare ställdes frågan om räddningstjänstens övriga uppgifter under höjd beredskap var i fas med den aktuella hotbilden. Dessa uppgifter finns inte nedskrivna i en lagparagraf, utan bestäms kommunalt. Rapporter, i huvudsak från MSB och FOI, utgjorde analysmaterialet för den här frågeställningen. ACU-ramverket användes som tidigare och det framgick att lagstiftarens intention är att det ska finnas en koppling mellan hotbilden och räddningstjänsten på ett allmänt plan. Intervjustudien klargjorde att kopplingen även inkluderar räddningstjänstens uppgifter under höjd beredskap. Det framhölls att det civila försvarets återuppbyggnad befinner sig i en tidig fas och att det finns många frågor att ta hänsyn till. Inte minst måste statliga anvisningar om dimensioneringen av hotet framställas, så att räddningstjänsterna har tydliga förhållningsregler att bygga sin förmåga efter.