Syftet med projektet är att analysera det metodval och taktikupplägg som räddningstjänsten använt vid ett flertal stora bränder som inträffat i olika typer av objekt och bedöma om ett annat taktikupplägg eller metodval skulle förändrat slutresultatet av insatsen och dess konsekvenser. I projektet har nio bränder studerats som inträffade mellan 1991 – 2013. De valda objekten representerar en stor variation där utgångspunkten har varit att undersöka hur alternativa metoder påverkar resultatet. Tre av bränderna inträffade i flerbostadshus, två i industrier, ett i radhus, en i skola, en i distributionscentral och en i bibliotek. De lärdomar som kan dras från de analyserade bränderna är att tiden för insats är en avgörande faktor för en framgångsrik insats då brandeffekten ofta ökar exponentiellt med tiden. I samtliga fall var branden redan omfattande när räddningstjänsten larmades och det krävdes en snabb och effektiv insats för att stoppa den negativa skadeutvecklingen. Istället för att lyckas med att stoppa skadeutvecklingen fick räddningstjänsten i flera av insatserna jaga branden som spred sig okontrollerat. Faktorer som påverkade insatsen var bl.a. felaktig riskbedömning, ofullständig brandcellsindelningen, exceptionellt stor brandbelastning, problem med vattenförsörjning eller att man inte förstod konstruktionens egenskaper. Analyserna visar på vikten av att göra en total och korrekt riskbedömning av den taktik och de metoder som väljs vid en insats. Lika viktigt är det att hela tiden utvärdera den valda taktiken och de metoder som används för att snabbt kunna ändra arbetssättet om situationen kräver det. Genom uppföljning av den effekt som vald metod ger, går det att ligga steget före och snabbt kunna ändra arbetssättet för att optimera släckeffekten.