Vi ser regelbundet exempel på alarmerande nyheter som får stor spridning men som senare tonas ner eller visar sig vara felaktiga. Nyheten eller rättelsen om hur det verkligen förhåller sig ges i regel mindre utrymme. Vi tänker oss att detta är en följd av digitaliseringen. En stor nyhet når omedelbart många människor via olika digitala medier. Före digitaliseringen var händelsen ofta avklarad när den rapporterades i tidningar eller i etermedier. Då fick nyheten sin rätta proportion, till exempel: ”Falsklarm stängde avgångshall i två timmar”. En notis på sin höjd, som många kanske inte ens blev varse. Med 24-timmarspublicering är det lätt att även små händelser upplevs som stora hot. Om miljoner människor får en flash i sin telefon om att en flygplats stängts på grund av bombhot är det den informationen som stannar kvar eftersom uppföljningen inte ges lika stor uppmärksamhet, om det visar sig vara ett falsklarm. Frågan är hur en ökande frekvens av alarmerande nyheter påverkar den allmänna oron för bland annat olyckor och terrorism. Hur många får en överdriven bild av hur många allvarliga händelser som verkligen sker? Denna studie svarar på två frågeställningar. 1. Hur nyhetsmediernas rapportering ändrats över tid. 2. Hur nyheter om allvarliga hot påverkar människors känslor av oro och deras egen kommunikation om en händelse. En tredje frågeställning (hur stor andel av befolkningen använder pushnotiser, och varför?) besvaras i en uppföljande rapport. Denna baseras på enkätdata som samlats in genom den rikstäckande SOM-undersökningen som genomfördes under november/december 2018 av Göteborgs universitet. Den här studien visar bland annat att de som får minst information om en händelse är de som uttrycker störst oro och också de som har störst behov av att kommunicera om händelsen.