I rapporten ges exempel på metoder vid arbete på hög höjd i samband med räddningsinsatser, samt lämplig typ av utrustning. Dock ges inte hänvisning till särskilda produkter. Arbetsgivaren har alltid en skyldighet att analysera och värdera de risker som personalen ställs inför. För räddningstjänsten innebär detta att arbetsgivaren måste ta ställning till om räddningsinsatser skall utföras på ett sätt som kräver användning av utrustning för skydd mot fall. Säkerhet vid arbete på höga höjder fordrar dessutom att berörd personal har bra utrustning, är väl utbildade och övade, samt är medvetna om riskerna med arbetet. Det finns två typer av arbete på höga höjder inom räddningstjänsten. Dels rappellering vilket här menas "räddningsarbete som utförs hängande i sträckt lina/rep". Dels arbete på tak eller andra höjder. Vid arbete på hög höjd används antingen ett stödutrustningssystem (brandbälte eller sittsele) med kringutrustning eller helsele med kringutrustning. Endast helsele är godkänd som fallskydd enligt EN-standard. Denna rapport behandlar endast stödutrustningssystem eftersom dessa är helt dominerande inom svensk räddningstjänst. Räddningsverket har tidigare utvecklat en personlig skyddsutrustning, Räddningsbeklädnad 90, for arbete i het miljö. Inom ramen för detta projekt utvecklades också en integrerad sele (sittsele) för användning vid höjdarbete. I dag finns även andra dräkter med integrerad sele på marknaden. Vid höjdarbete måste sittselen kompletteras med ett system av kringutrustning, som t.ex. rep, replås, bandslingor, nedfirningsdon, karbiner och falldämpare. Samtlig utrustning skall vara CE-märkt för att få användas. Märket har innebörden att tillverkaren eller dennes representant garanterar uppfyllande av kraven i alla de EU-direktiv som gäller produkten. Ej CE-märkt utrustning tillverkad före 1995-07-01 får användas till dess att den behöver kasseras.