RIB Hjälp 

Ämnesbeskrivning

En koncentrerad beskrivning av ämnets egenskaper, grundad på dess transport­klassificering.

CAS-nummer

CAS-nummer är ett identifikation­snummer för det aktuella ämnet. Syftet med numret är att göra databas­sökningar enklare, eftersom kemikalier ofta har många olika namn. I nästan alla av dagens kemikalie­databaser är det möjligt att göra sökningar baserat på ämnets CAS-nummer.

CAS-nummer tas fram av Chemical Abstracts Service (CAS), som är en avdelning av The American Chemical Society.

Varje CAS-nummer består av tre delar som avskiljs av bindestreck. Den första består av upp till 7 siffror, den andra av 2 siffror och den tredje består av 1 siffra (en kontrollsiffra), alltså XXX[...]-XX-X.

EG-nummer

EG-nummer är något av EU:s mot­svarig­het till CAS-nummer, det vill säga ett slags identifika­tions­nummer för det aktuella ämnet.

Av historiska skäl kallas numret i vissa samman­hang för EINECS- eller ELINCS-nummer. Den rekommenderade be­nämningen på engelska är nu­för­tiden EC number, vilket tyvärr riskerar att för­växlas med de EC-nummer som Enzyme Commission ger ut.

Varje EG-nummer består av tre delar som avskiljs av bindestreck. De första två delarna består av 3 siffror var och tredje består av 1 siffra (en kontrollsiffra), alltså XXX-XXX-X.

Farlighetsnummer

Farlighetsnumret anger i kodform vilka farliga egenskaper ämnet har. Koden består av två eller tre siffror, eventuellt föregånget av bokstaven ”X”. Farlighets­numret anges i övre fältet på de orange farligt gods-skyltar som används vid märkning av fordon och containrar. Om ämnet tillhör klass 1 används klassificerings­koden som farlighetsnummer.

Siffrorna hänvisar allmänt till följande faror:

En fördubbling av en siffra visar på en förstärkning av motsvarande fara. När faran hos ett visst ämne kan beskrivas tillräckligt med endast en siffra följs denna av en nolla.

Följande sifferkombinationer har emellertid särskild betydelse: 22, 323, 333, 362, 382, 423, 44, 446, 462, 482, 539, 606, 623, 642, 823, 842, 90 och 99, se nedan.

Om farlighetsnumret föregås av bokstaven ”X” innebär detta att ämnet reagerar farligt med vatten. För sådana ämnen får vatten endast användas efter bedömning av sakkunnig.

Farlighetsnumren finns i följande kombinationer och betydelse:

* ) Vatten får endast användas efter godkännande av sakkunnig.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

UN-nummer

UN-nummer är identifieringsnummer för ämnen eller grupper av ämnen som finns med i FN:s ”Recommendations on the Transport of Dangerous Goods”.

Numret kallas också FN-nummer.

Det består av fyra siffror och anges i nedre fältet på de orange farligt gods-skyltar som används vid märkning av fordon och containrar.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Adsorberad gas

En adsorberad gas är ”uppsugen” i ett fast poröst material, t.ex. aktivt kol. Detta påverkar gasens termo­kemiska egenskaper, särskilt ång­trycket och kok­punkten. Ämnet beter sig därför inte längre som en gas, utan det liknar snarare ett fast ämne eller vätska med högt ångtryck.

Basisk

Ett ämne är basiskt (alkaliskt) om dess pH-värde är högre än 7.

Motsats: sur

Deflagrerande

Deflagrera innebär att ett ämne exploderar i en hastighet som är under ljudets hastighet, det vill säga ämnet brinner hastigt upp istället för att detonera.

Exoterm

En kemisk process som utvecklar energi, oftast i form av värme, kallas exoterm.

Kvävnings­framkallande

En gas som är kvävnings­framkallande tränger undan eller späder ut syret i luften. En livs­farlig miljö kan uppstå utan att det luktar eller känns konstigt.

Kylkondenserad

Gas som i transportförpackat tillstånd är flytande på grund av sin låga temperatur. Extremt kall: beroende på ämne cirka -80 °C till cirka -250 °C.

Massexplosion

En massexplosion är en explosion som påverkar så gott som hela mängden ämne praktiskt taget samtidigt.

N.O.S.

Vissa namn avslutas med förkortningen n.o.s. som betyder ”not otherwise specified” (vilket på svenska blir ”inte specificerat på annat sätt”). Detta signalerar att det är fråga om en samlings­benämning. Samlings­benämningar används när ett farligt gods-klassat ämne som inte har eget UN-nummer skall transporteras. I transport­handlingarna skall då oftast även ämnets tekniska namn anges.

Som exempel kan nämnas natrium­hypoklorit som inte har något eget UN-nummer, men transporteras under UN 3212. I transport­handlingarna skrivs benämningen Hypokloriter, oorganiska, n.o.s. (natrium­hypoklorit).

(Det finns också samlings­benämningar vars namn inte avslutas med n.o.s., nämligen grupp­benämningar för väl­definierade ämnes­grupper såsom lim, parfym­produkter med mera.)

Okänsliggjort explosivämne

Om man behandlat ett explosivämne för att det ska bli mindre känsligt (för att öka dess säkerhet vid hantering och transport) säger man att ämnet är okänslig­gjort eller desensibiliserat eller flegmatiserat.

Vanliga metoder är att explosivämnet löses, suspenderas eller fuktas med vatten, alkohol eller andra ämnen. Även andra metoder kan förekomma.

Organisk peroxid

Organiska peroxider är organiska ämnen som innehåller den tvåvärda -O-O-strukturen och som kan anses som derivat av väteperoxid, där den ena eller båda väte­atomerna har ersatts av organiska radikaler.

Organiska peroxider kan sönder­falla exotermt (= utvecklar värme) vid normal eller förhöjd temperatur.

Oxiderande

Oxiderande betyder att ämnet är brand­understödjande.

Pesticid

Pesticider är bekämpningsmedel. Vanligt­vis brukar man mena olika typer av växt­skyddsmedel, till exempel medel som motverkar svamp­angrepp eller insektsangrepp.

Polymeriserande ämne

Polymeriserande ämnen kan reagera spontant i en s.k. poly­merisations­reaktion, som innebär att små molekyler förenas till större molekyler (detta används vid plast­till­verkning, då mycket långa kedje­molekyler bildas, så kallade polymerer). Poly­merisations­reaktionen avger värme, och det är därför den är riskabel. För att motverka polymerisering av sådana ämnen som är benägna till det kan man antingen till­sätta stabiliserings­medel eller säkerställa att temperaturen hålls inom vissa gränser, beroende på ämnets egenskaper.

Självreaktiv

Självreaktiva ämnen kan börja sönder­falla kemiskt även utan till­gång till syre. Vid ett sådant sönder­fall avges värme, vilket leder till ett accelererande förlopp med allt högre temperaturer.

Den lägsta temperatur som det accelererande sönder­fallet kan börja vid (när ämnet ligger i sin transport­förpackning) kallas själva­ccelererande sönder­falls­temperatur (SADT).

Liknande begrepp: Självupphettande, självantändande (förlopp som kräver syre).

Självupphettande, självantändande

Hos ämnen som är själv­upphettande/själv­antändande uppstår en själv­upp­hettning genom en reaktion mellan ämnet och luftens syre. När den utvecklade värmen inte leds bort till­räckligt snabbt uppstår så småningom själv­antändning.

Skillnaden mellan ett själv­upp­hettande och ett själv­antändande ämne är hur snabb processen är: ett själv­antändande ämne kommer att börja brinna inom 5 minuter vid kontakt med luft, men ett själv­upp­hettande ämne fattar eld bara i stora kvantiteter (flera kg) och efter en längre tid (timmar eller dagar).

Liknande begrepp: Själv­reaktiv (för­lopp som inte kräver syre).

Sur

Ett ämne är surt om dess pH-värde är lägre än 7.

Motsats: basisk.

Tändämne

Tändämnen används som tändmedel till explosiv­ämnen. Tändämnen kan detonera redan vid små volymer och kan ofta initieras med hjälp av stöt, friktion, låga eller gnista.

Tillstånd

I fältet ”Tillstånd” anges ämnets aggregations­tillstånd vid +20 °C, det vill säga gas, vätska eller fast form, samt med viss tilläggs­information om utseende och beskaffenhet.

Lukt

Observera att en lukt kan beskrivas på flera olika sätt. Den beskrivning som anges kan därför enbart ses som ungefärlig.

Kokpunkt

Kokpunkt är den temperatur vid vilken ett ämne övergår från flytande form till gasform. Vid kok­punkten är ämnets ång­tryck lika med omgivande tryck (normalt atmosfärs­tryck är 101,3 kPa).

Samma temperatur kallas kondensations­punkt då ämnet övergår från gas till vätska.

Om temperaturuppgiften åtföljs av ”(subliminerar)” betyder det att det fasta ämnet direkt övergår till gasfas, utan att först smälta.

Brännbarhets­område

Brännbarhetsområde anger inom vilka koncentrations­gränser ångor från ett ämne är brännbara i luft. Bränn­barhets­område anges som volymprocent gas i luft.

Undre brännbarhetsgränsen (UB) anger den lägsta koncentration en gas blandad i luft måste ha för att kunna antändas. Under undre bränn­barhets­gränsen är det för låg koncentration av ångor i luft­blandningen för att ämnet ska kunna antändas.

Övre brännbarhetsgränsen (ÖB) anger den högsta koncentration en gas blandad i luft kan ha för att kunna antändas. Över övre bränn­barhets­gränsen är det för hög koncentration av ångor i luft­blandningen för att de ska kunna antändas.

Flampunkt

Flampunkt är den lägsta temperatur vid vilken ett bränn­bart ämne avger ångor i sådan koncentration i luften att de är antändbara, det vill säga den temperatur när ämnets ångor når undre brännbarhetsgränsen.

Termisk tändpunkt

Termisk tändpunkt är den lägsta temperatur som krävs för att ett ämne ska kunna antändas utan inverkan av låga eller annan tändkälla.

Densitet

Densiteten anger ett ämnes vikt per volymenhet, uttryckt i kilogram per kubikmeter (kg/m³).

Densiteten som anges i denna databas gäller ämnet i flytande eller fast form, vid rums­temperatur (20 °C) eller den temperatur som anges. Värdet kan jämföras med vattnets densitet som är ca 1000 kg/m³.

Obs! Om ämnet är en gas vid normalt tryck och rums­temperatur anges densiteten för ämnets vätskefas, d.v.s. vid förhöjt tryck eller vid lägre temperatur. Gasens densitetet anges i stället under densitetstal.

Densitetstal

Densitetstalet beskriver hur tung en gas eller en ånga är i för­hållande till luft. Andra benämningar som förekommer är relativ ångdensitet och gastäthetsförhållande.

Luft har densitetstal 1 och gaser som är lättare än luft har densitetstal mellan 0 och 1, medan tyngre gaser har värden över 1.

Densitetstalet har främst betydelse när gasen eller ångan är koncentrerad, t.ex. vid vätskespill inomhus. När gasen eller ångan blir utspädd och upp­blandad med luft kommer den att följa luft­rörelserna oberoende av densitetstalet.

Viskositet

Viskositet anger hur trögflytande en vätska är. Viskositeten anges i mm²/s, vilket också kallas centistoke (cSt).

Värdet kan jämföras med vattnets viskositet som är 1 mm²/s, eller med viskositeten hos rumsvarm sirap som är ca 9000 mm²/s.

(Här avses kinematisk viskositet.)

Vattenlöslighet

Vattenlöslighet anger ämnets löslighet i vatten med någon av fraserna:

• ej löslig (< 0,01 vikt-%),
• svårlöslig (0,01-1 vikt-%),
• delvis löslig (1-10 vikt-%),
• lättlöslig (10-99 vikt-%)
• helt löslig (100 vikt-%).

Molekylformel

Fältet molekylformel visar ämnets kemiska formel som en summa­formel (summan av alla i ämnet ingående atomer).

Ibland är formeln uppdelad för att bättre återge molekylens struktur.

Molekylvikt

Molekylvikt är summan av de relativa atom­massorna för de atomer som ingår i en molekyl av ämnet.

Den anges i enheten gram per mol (g/mol).

Jonisationspotential

Ett ämnes jonisationspotential är ett mått på hur mycket strålnings­energi en molekyl måste ut­sättas för, för att joniseras.

Jonisationspotentialen anges i enheten elektronvolt (eV).

Uppgiften är intressant om man vill mäta koncentrationer av ämnet med en foto­jonisa­tions­detektor (PID). Dessa detektorer är vanligtvis utrustade med en 10,6 eV-lampa, vilket får till följd att ämnen med högre jonisations­potential än 10,6 eV inte kan detekteras.

Kritisk temperatur

Kritisk temperatur är den temperatur över vilken ett ämne enbart befinner sig i gasfas, oavsett tryck.

Flyktighet

Med flyktighet menas ett ämnes förmåga att övergå till gas­form, det vill säga avdunsta. Ett ämne som är lätt­flyktigt övergår snabbt till gas.

Mättnads­koncentration

Mättnadskoncentration anger den högsta möjliga koncentrationen av en viss gas i luft. Detta påverkas av temperatur och lufttryck.

De värden som visas i data­basen gäller vid normalt lufttryck.

MSB RIB räknar ut mättnads­koncentrationen genom att ta ångtrycket vid den valda temperaturen och dividera med normalt atmosfärstryck (101,325 kPa) och sedan begränsa till max 100 %. (En huvud­räknings­metod är att ta ång­trycket i kPa och läsa det som % i stället.)

Ångtryck

Ångtryck är ett mått på ett ämnes förångnings­egenskaper. Ång­trycket är det jämvikts­tryck som råder över en vätska eller ett fast ämne vid en given temperatur.

Anges i enheten kilopascal (kPa).

Risk för dödsfall

Om ämnets koncentration i luft överstiger detta gräns­värde kan livs­hotande till­stånd eller döds­fall uppstå.

Det gränsvärde som visas är i första hand AEGL-3 och i andra hand ERPG-3. Om varken AEGL eller ERPG finns att tillgå för ämnet visas TEEL-3.

Risk för allvarliga effekter

Om ämnets koncentration i luft överstiger detta gränsvärde kan drabbade personer få irreversibla eller andra all­varliga och lång­variga häls­oeffekter eller en ned­satt för­måga att fly från exponeringen. Exempel på all­varliga effekter är försämrad lung­funktion eller på­verkan på nerv­systemet.

Det gränsvärde som visas är i första hand AEGL-2 och i andra hand ERPG-2. Om varken AEGL eller ERPG finns att tillgå för ämnet visas TEEL-2.

Risk för lindriga effekter

Om ämnets koncentration i luft över­stiger detta gräns­värde kan exponerad befolkning uppleva besvär, irritation eller vissa effekter som inte ger symtom. Effekterna är dock över­gående och påverkar inte personens förmåga att agera. Exempel på lindriga effekter är irritation i ögon och luftvägar.

Det gränsvärde som visas är i första hand AEGL-1 och i andra hand ERPG-1. Om varken AEGL eller ERPG finns att tillgå för ämnet visas TEEL-1.

Arbetsmiljö (gränsvärde)

Arbetsmiljöverket har fast­ställt hygieniska gräns­värden för att begränsa luft­föro­reningarna på arbets­platser. Läs mer under KGV – Kort­tids­gränsvärde och NGV – Nivå­gräns­värde.

Filtermask ej lämplig

Vid föroreningskoncentrationer som överstiger denna nivå är filtermask inte något lämpligt alternativ, utan då krävs andningsapparat.

Det gränsvärde som visas är IDLH. Läs gärna mer i fördjupningsavsnittet.

Uttalad lukt

Uttalad lukt är den koncentration i luft då det inte längre råder tvekan om att ämnet är närvarande.

Ämnet kan alltså klart och tydligt uppfattas av lukt­sinnet men lukt­sinnet kan också bli av­trubbat av vissa ämnen så att även höga koncentrationer inte uppfattas med lukt­sinnet.

Luktsinnet skall därför användas med omdöme och försiktighet.

Förnimbarhet

Ett ämnes förnimbarhets­gräns är den lägsta kon­cen­tra­tion som kan kännas av en människa.

Tänk på att förnimbarhets­gränsen kan ligga både över och under de hygieniska gränsvärdena, så det är inte alltid säkert att använda sig av förnim­barheten för att upptäcka ett ämne i luften. Lukt­sinnet kan också bli av­trubbat av vissa ämnen så att även höga kon­cen­tra­tioner inte uppfattas med luktsinnet. Luktsinnet skall därför användas med omdöme och försiktighet.

Gränsvärdes­hierarkin AEGL – ERPG – TEEL

Gränsvärdena AEGL, ERPG och TEEL kommer alla från USA. Här sammanfattas deras inbördes skillnad:

• AEGL tar hänsyn till äldre och barn, samt andra extra känsliga individer. Grunden för gräns­värdena är väl dokumenterad och processen är transparent. Gräns­värden finns för fem olika exponerings­tider: 10 min, 30 min, 1 tim, 4 tim, 8 tim.
• ERPG tar inte någon hänsyn till att vissa personer kan vara särskilt känsliga. Grunden för gräns­värdena är dokumenterad, men inte lika fylligt eller transparent som för AEGL. Gräns­värden finns för exponerings­tiden 1 tim.
• TEEL är provisoriska gräns­värden som kan användas i brist på bättre data. Gränsvärden finns för exponerings­tiden 15 min.

MSB och Socialstyrelsen är överens om att AEGL-värdena är de som har högst kvalitet. MSB RIB redovisar därför i första hand AEGL-värden om sådana finns fast­ställda för ämnet; i andra hand anges ERPG-värden. TEEL-värden visas om varken AEGL- eller ERPG-värde finns.

Gränsvärdes­nivåerna 1–2–3 för AEGL, ERPG och TEEL

De tre tröskelnivåerna 1, 2 och 3 betyder i praktiken samma sak för de tre gränsvärdena AEGL, ERPG och TEEL. Sambandet mellan tröskelnivåer och farlighetsgrad kan illustreras enligt figuren nedan. De färgade pilarna symboliserar undan för undan stigande koncentration.

För exakta definitioner, se artikeln om respektive gränsvärde.

AEGL – Acute Exposure Guideline Levels

Syftet med AEGL-värdena är att skapa ett veten­skapligt baserat verktyg som kan användas vid planering, respons och prevention av olycks­tillbud. Rikt­värdena ska kunna användas både på allmänna platser, arbetsplatser, transporter, militära operationer och vid sanering av förorenade områden. AEGL-värden är rikt­värden för exponering under en kort tid, vid en­staka till­fällen, för luft­burna ämnen med hög akut toxicitet.

Värdena anger tröskel­värden för den all­männa befolk­ningen och är utvecklade för fem olika exponerings­tider (10 min, 30 min, 1 tim, 4 tim och 8 tim) och tre olika grader av effekter. Även om känsliga grupper per definition inkluderas så kan fortfarande vissa enstaka personer drabbas under de nivåer som anges.

AEGL-1: den luft­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan uppleva besvär, irritation eller vissa effekter som inte ger symtom. Effekterna är dock över­gående och påverkar inte personens förmåga att agera.

AEGL-2: den luf­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan få irrever­sibla eller andra all­varliga och lång­variga hälso­effekter eller en ned­satt förmåga att fly från exponeringen.

AEGL-3: den luft­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan drabbas av livs­hotande hälso­effekter eller död.

För ytterligare information, se webbplatsen för Amerikanska naturvårdsverket (EPA).

ERPG – Emergency Response Planning Guidelines

ERPG är ett mått på den luftburna koncentration vid vilken en person efter en timmes exponering kan erhålla förgiftnings­symtom. Värdena tar inte hänsyn till att vissa personer kan vara särskilt känsliga. De tre nivåerna är:

ERPG-1: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att uppleva annat än milda och reversibla effekter på hälsan eller uppleva en klart urskiljbar lukt.

ERPG-2: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att uppleva eller utveckla irreversibla eller andra allvarliga skadesymtom som kan hindra dem från att vidta skyddsåtgärder.

ERPG-3: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att erhålla livshotande eller dödliga skador.

För ytterligare information, se webbplatsen för American Industrial Hygiene Association (AIHA).

TEEL – Temporary Emergency Exposure Limits

TEEL är tillfälliga gränsvärden som kan användas i brist på bättre data. De är inte alls kvalitets­säkrade på samma sätt som t.ex. ERPG. TEEL-värdet ska ses som ett tids­vägt medelvärde för en exponering under 15 minuter. Bort­sett från den annor­lunda exponerings­tiden stämmer defini­tionerna överens med ERPG.

TEEL-1: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att upp­leva annat än milda och reversibla effekter på hälsan eller uppleva en klart urskiljbar lukt.

TEEL-2: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att upp­leva eller utveckla irreversibla eller andra all­varliga skade­symtom som kan hindra dem från att vidta skydds­åtgärder.

TEEL-3: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att erhålla livs­hotande eller död­liga skador.

För ytterligare information, se https://response.restoration.noaa.gov/oil-and-chemical-spills/chemical-spills/resources/temporary-emergency-exposure-limits-teels.html.

NGV – Nivågränsvärde

Nivågränsvärdet är fastställt av Arbets­miljö­verket och gäller vid exponering under en arbetsdag (det uttrycks som ”8 h” i vår tabell). Nivågränsvärden är bindande för arbetsgivaren och får inte överskridas.

KGV – Korttidsgränsvärde

Korttidsgränsvärdet är fastställt av Arbets­miljö­verket och gäller för exponering under en referens­period av 15 minuter (oftast) eller 5 minuter (bl.a. för ammoniak). Korttids­gräns­värdet kan vara bindande eller väg­ledande för arbets­givaren.

I denna databas markeras bindande korttids­gräns­värden med KGV (= får inte över­skridas) och väg­ledande korttids­gräns­värden med KGV(V) (= rekommen­derat högsta värde). (På breda skärmar står det i kolumnen Typ längst till höger i tabellen.)

IDLH – Immediately Dangerous to Life or Health

Gränsvärdet IDLH (”Immediately Dangerous To Life or Health”) togs fram som ett stöd i valet av andnings­skydds­utrustning. Tanken med IDLH var att bestämma vid vilken koncentration en arbetare kan utrymma från ett förorenat område, utan att drabbas av irreversibla häls­oeffekter, ifall hans andnings­skydds­utrustning skulle krångla. I bedömningen vägs också in symtom som påverkar förmågan att fly, t.ex. ögon­irritation eller för­virring.

Vid föroreningskoncentrationer som överstiger IDLH är således filter­mask inte något lämp­ligt alter­nativ, utan då krävs räddnings­tjänstens vanliga trycklufts­apparat.

För ytterligare information, se http://www.cdc.gov/niosh/idlh/.

Ämnesbeskrivning

En koncentrerad beskrivning av ämnets egenskaper, grundad på dess transport­klassificering.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Initialt riskområde

Med ”initialt riskområde” avses det bedömda risk­område som en räddnings­ledare etablerar initialt, innan underlag från insats­planer, spridnings­beräkningar, utförd indikering m.m. har beaktats och vägts in i besluts­underlaget.

Riskområdet mäts radiellt från kanten av vätskepöl, förpackning eller annan typ av spill. Vid läckage av enbart ångor eller gas mäts avståndet från utsläppspunkten.

Skydd vid livräddning

Beskriver lämplig skyddsutrustning (skyddsnivå) för insats­personal som, vid liv­räddning, under en kort tid utsätts för till exempel ångor men undviker direkt­kontakt med ämnet.

Skydd vid läckageplats

Beskriver lämplig skyddsutrustning (skyddsnivå) för insats­personal som riskerar att komma i direkt­kontakt med ämnet.

Kommentar angående rekommenda­tionerna om skydd vid läckageplats:
Vid förorenings­koncentra­tioner som understiger IDLH kan – efter risk­bedömning – även filter­mask komma ifråga. Eftersom denna fungerar annorlunda än den vanliga andnings­apparaten, bland annat genom att individuell till­passning krävs, bör den dock inte användas utan särskild utbildning. Den europeiska standarden EN 529:2005 (på svenska: SS-EN 529:2005) kan användas som grund för lokala arbetsrutiner.

Riskfaktorer

Riskfaktorer som räddnings­tjänsten bör ta hänsyn till. Informa­tionen är upp­delad i tre delar. Vilka delar som visas beror på vilken information som finns till­gänglig.

Delarna är:

• generell information vald utifrån ämnets transport­klassificering,
• reaktioner eller speciella egen­skaper som gäller just detta ämne,
• faroangivelser.

Antidot

Ett antidot är ett motgift som ges för att ta bort eller minska effekter av ett gift.

Cyanos

Vid låg syrehalt i blodet uppträder en karateristisk blå miss­färgning av hud, läppar och slem­hinnor. Detta kallas cyanos.

Fullständig personsanering

Med fullständig personsanering menas att det farliga ämnet av­lägsnas på sådant sätt och i sådan om­fattning att skade­verkan på individen upphör.

Metoder för fullständig personsanering är:

• avklädning (om detta inte redan är genomfört under Liv­räddande sanering)
• avspolning/dusch
• tvättning med tvål och vatten
• särskilda sanerings­medel (till exempel PS 104).

Fullständig personsanering ska precis som den liv­räddande person­saneringen ut­föras steg­vis och efter varje moment ska personalen värdera om det är nöd­vändigt med fler åt­gärder. Det som styr vilka och hur många moment som ska genom­föras är skade­verkan från det aktuella ämnet och vilka moment som räddnings­tjänsten redan har genom­fört vid den liv­räddande person­saneringen.

Utifrån regionala och lokala förut­sättningar kan den full­ständiga person­saneringens olika moment inledas i skade­området och avslutas på sjuk­hus eller vård­central. Det beror på det farliga ämnets skade­verkan. Vissa farliga ämnen, till exempel kemiska strids­medel, kräver sär­skilt person­sanerings­medel, PS 104. Sådan sanering kan behöva ske i skadeområdet.

I rapporten Ljungquist och Wermelin, Planering och sam­verkan vid händelser med farliga ämnen, Socialstyrelsen, 2008 ges en mer ingående beskrivning. Där redovisas även en gemensam grund­metod för full­ständig person­sanering. Läs hela rapporten.

Livräddande sanering

Livräddande personsanering utförs av räddnings­tjänstens personal. Det är viktigt att den liv­räddande insatsen genom­förs snabbt. Räddnings­tjänsten ska alltså inte vänta på att sjukvården kommer till platsen. Om det inte finns något tempererat vatten använder räddnings­tjänsten det vatten som finns till­gängligt. Efter att personalen har spolat av den drabbade måste han eller hon snabbt torkas torr och komma till en varm miljö. Om det farliga ämnet inte är vatten­lösligt ska personalen använda tvål och vatten vid den liv­räddande person­saneringen.

Sammanfattningsvis är arbets­gången vid liv­räddande person­sanering följande:

1. Flytta den drabbade från utsläpps­källan till utkanten av den heta zonen.
2. Gör en snabb bedömning av symtom och tecken på kontaminering hos den drabbade. Vid tecken på kontaminering, klä av den drabbade (utan att dra kläderna över huvudet).
3. Sök efter hudsymtom eller andra tecken på hudkontaminering.
4. Spola den drabbade med rikliga mängder vatten och tvätta eventuellt med tvål eller använd särskilda saneringsmedel.

För en mer ingående beskrivning hänvisas till rapporten Ljungquist och Wermelin, Planering och sam­verkan vid händelser med farliga ämnen, Socialstyrelsen, 2008. Läs hela rapporten.

Till läkare/sjukhus

Vid rekommendationen ”till sjukhus” är situa­tionen all­var­ligare och kräver större resurser än om det står ”till läkare”. Vid rekom­men­da­tionen ”till läkare” är be­döm­ningen av en läkare, som kan be­finna sig på en vård­central, viktigare än till­gången till resurser.

Akut giftighet

Med ”Akut giftighet” menas att ämnet är akut giftigt för människor och djur. För­gift­ning kan redan i små doser leda till döden. Upptag av ämnet kan ske genom inandning, förtäring eller genom huden.

Defini­tionen är baserad på toxcicitets­bedömning enligt regel­verken för transport av farligt gods. Ämnet behöver inte nöd­vändigt­vis vara klassificerat enligt ADR eller RID men det skall upp­fylla kriterierna för giftighet enligt dessa regelverk.

Anrikas i naturen

”Anrikas i naturen” innebär att ämnet tenderar att anrikas i biologiskt material och stanna i fett­vävnad och membraner.

Ett ämne räknas som bio­ackumulerande (anrikande) om det har en bio­koncentrations­faktor (BCF) större än 100.

Om BCF-värdet saknas kan ämnet räknas som bio­ackumulerande om det har ett logPow-värde som är större än 3. Detta förut­sätter att BCF-värdet saknas.

Definitionen om anrikning och BCF-värden är en allmänt vedertagen definition. Den går att finna hos t.ex. Kemikalieinspektionen.

Till denna definition hör också ämnen som kan orsaka skadliga långtids­effekter i vatten­ekosystem enligt Kemikalie­inspektionens definition för R53.

Bildar marknära ozon

Flyktiga organiska ämnen (VOC) och NO_x-gaser orsakar till­sammans med stark sol­instrålning bild­ningen av marknära ozon.

De flyktiga organiska ämnena (VOC) har sitt ursprung framför allt i transport­avgaser, lösnings­medel, el- och värme­produktion med avseende på fossila energikällor.

NO_x-gaserna bildas främst vid transporter men även vid för­bränning av kväve­innehållande ämnen och material.

Marknära ozon orsakar retningar av slem­hinnor och luft­vägar och anses vara en stor källa till andnings­besvär. Det är heller inte uteslutet att marknära ozon kan bidra till upp­komsten av cancer. Mark­nära ozon skadar växtlighet och leder till sämre spannmåls­produktion på exempelvis åkrar intill kraftigt trafikerade vägar.

Marknära ozon bildas framför allt under varma sommar­dagar med kraftig solinstrålning.

Definitionen är hämtad hos Naturvårdsverket.

Cancerframkallande

Med cancerframkallande menas att ämnets egenskaper är sådana att de kan orsaka cancer. Upptag av ämnet kan ske genom hud, inandning eller förtäring.

Definitionen är hämtad hos Kemikalie­inspektionens R45 och R49 samt hos likvärdiga källor som till exempel EPA (amerikanska Naturvårdsverket).

Giftigt för akvatiska system

”Giftigt för akvatiska system” innebär att ämnet är giftigt för akvatiska organismer och vatten­ekosystem.

Denna definition är en samman­slagning av Kemikalie­inspektionens riskfraser R50 och R51.

Hormon-/Reproduktions­störande

Ämnen angivna som hormon- eller reproduktions­störande innehar egen­skaper som bevis­ligen eller mycket sannolikt ger upphov till en eller flera av nedanstående:

• Kan ge fosterskador.
• Kan skada DNA och ge ärftliga skador på kommande generationer.
• Kan orsaka sådana skador i djur och människor att individen blir oförmögen att fortplanta sig.

Definitionerna är hämtade från Kemikalie­inspektionens klassificerings­lista och från risk­fraserna R60 och R61 men lik­värdiga myndigheters/organisationers definitioner ligger också till grund för informationen.

Långsiktiga skador på organ/nervsystem

Med ”Långsiktiga skador på organ/nervsystem” menas att ämnet kan ge bestående skador på nerv­systemet eller inre organ hos människor och djur.

Skador härrörande till denna benämning är framför allt orsakade av ett tids­mässigt längre upp­tag eller exponering för ämnet i fråga. Små doser utanför akut­giftighets­gränser kan orsaka symtom efter lång tid.

Definitionen över skador på hjärna och nervsystem eller organ finns till viss del beskriven hos Natur­vårds­verket i flera rapporter men information kommer även att tas in från likvärdiga organisationer som t.ex. EPA (amerikanska Naturvårdsverket).

Ozonnedbrytande

Ozonnedbrytande innebär att ämnet skadar ozon­skiktet, det vill säga att ämnet bidrar till att förtunna ozon­skiktet genom reaktion med ozonet.

Definitionen härrör från inter­nationella konven­tioner såsom Montreal­protokollet. Sveriges riksdag har beslutat om avveckling av alla ozon­ned­brytande ämnen. En full­ständig förteckning av dessa ämnen finns i EG:s förordning nr 3093/94. Kemikalie­inspektionen hänvisar också till ämnen i grupp I-V bilaga 1 till rådets för­ordning 594/91/EEG.

Svårnedbrytbart

Ett ämne räknas som svårnedbrytbart om det bryts ned mindre än 60-70 % (beroende på testmetod) inom 28 dagar i ett lätt­nedbryt­barhets­test.

Om data från tester för biologisk ned­bryt­barhet saknas, kan de ersättas med uppgifter om ämnets BOD₅ och COD, det vill säga ämnets bio­kemiska syre­förbrukning under 5 dygn respektive dess kemiska syre­förbrukning.

Ämnen med värden över 3 på kvoten BOD₅/COD räknas som svår­nedbryt­bara.

Definitionen är hämtad hos Kemikalie­inspektionen, föreskrifternas bilaga 3.

Biokoncentrations­faktor (BCF)

Biokoncentrationsfaktor är ett mått på ett ämnes förmåga att koncentreras i celler eller annan kropps­vävnad. Ett annat ord för detta är bio­ackumulation eller anrikning i biologiskt material.

BCF är kvoten av koncentrationen av ett ämne i organismen dividerat med koncentrationen av ämnet i den omgivande miljön. BCF = koncentration i kropp / koncentration ämne i omgivning.

Storheten blir enhetslös.

Höga BCF-värden (>100) tyder på att ämnet bioackumuleras.

Log Pow

Log Pow är fördelnings­koefficienten för ett ämne i vatten och n-oktanol. Det är alltså en jämförelse mellan ämnets fett­löslighet och löslighet i vatten.

Höga värden (>3) för Log Pow hos ett ämne tyder på att ämnet kan bio­ackumuleras.

Denna storhet används då det saknas BCF-värden för ämnet.

Biokemisk syreförbrukning (BOD)

”Biokemisk syreförbrukning” är ett mått på massan löst syre som används av mikro­organismer för att oxidera organiskt material. Enheten är gram organiskt tillgängligt syre per gram material, g BOD/g ämne.

Ämnen med höga BOD-värden förbrukar mycket syre vid ned­brytning och kan då utgöra en fara för vatten­miljöer där låg syrehalt kan medföra t.ex. fiskdöd.

Kemisk syreförbrukning (COD)

Kemisk syreförbrukning visar hur stor mängd syre som krävs för att full­ständigt oxidera ett gram av det angivna ämnet. Enheten är g O₂ / g ämne.

LC₅₀

LC₅₀ står för ”Letal Koncentration 50 %” och avser vid vilken koncentration (i luft eller vatten) hälften av försöks­djuren avlider. Tester i luft utförs främst på råttor och i vatten främst på fisk. Vid in­andning i luft gäller försöks­tiden 4 timmar om inget annat nämns, och vid försök i vatten 96 timmar.

Enheten vid alla försök är mg ämne per liter vatten eller luft.

Vid inandning avläses effekt upp till två veckor i de vanligaste typerna av försök.

EC₅₀

Med EC₅₀ menas ”Effektiv Koncentration, 50 %”. Storheten beskriver vid vilken koncentration som 50 % av försöks­djuren uppvisar ett visst symtom. Vanligaste symtomen som testas är orörlighet. Om inget annat nämns så menas med denna storhet kon­centra­tionen vid vilken 50 % av försöksdjuren i det aktuella försöket slutade röra på sig.

EC₅₀ används vid tester i vatten­miljö, och gäller oftast för Daphnia magna under 48 timmar.

Enheten är mg ämne per liter vatten.

IC₅₀

IC₅₀ står för till­växt­förlust 50 % med avseende på alger, d.v.s. vid vilken koncentration av ämnet i vatten som 50 % av algerna uppvisar tillväxtförluster.

Enheten är mg ämne per liter vatten.

LC₅₀

LC₅₀ står för ”Letal Koncentration 50 %” och avser vid vilken koncentration (i luft eller vatten) hälften av försöks­djuren avlider. Tester i luft utförs främst på råttor och i vatten främst på fisk. Vid in­andning i luft gäller försöks­tiden 4 timmar om inget annat nämns, och vid försök i vatten 96 timmar.

Enheten vid alla försök är mg ämne per liter vatten eller luft.

Vid inandning avläses effekt upp till två veckor i de vanligaste typerna av försök.

LC_Lo

LC_LO står för ”Lägsta Letala Koncentration”, det vill säga vid vilken koncentration som det första av försöks­djuren avlider. Tester i luft utförs främst på råttor och i vatten främst på fisk. Vid inandning i luft gäller försöks­tiden 4 timmar om inget annat nämns och vid försök i vatten 96 timmar.

Enheten vid alla försök är mg ämne per liter vatten eller luft.

Vid inandning avläses effekt upp till två veckor i de vanligaste typerna av försök.

LD₅₀

LD₅₀ står för ”Letal Dos 50 %” och avser vid vilken till­delad dos hälften av försöks­djuren avlider. Det finns flera typer av tester. De två vanligaste är dermalt (avser hud) och oralt (avser förtäring).

Enheten anges i mg ämne per kilogram kroppsvikt hos försöksdjuren.

Vid tester på hud är tiden för verkan normalt 4 timmar. Resultaten vid både orala och dermala tester avläses vanligen efter två veckor.

LD_Lo

LD_LO står för ”Lägsta Letala Dos”, det vill säga vid vilken dos som det första av försöks­djuren avlider. Det finns tester för både oral (förtäring) och dermal (hud).

Enheten anges i mg ämne per kilogram kroppsvikt hos försöksdjuren.

Vid tester på hud är tiden för verkan normalt 4 timmar. Resultaten vid både orala och dermala tester avläses vanligen efter två veckor.

ADR

ADR är det gemensamma europeiska regel­verket för transport av farligt gods på landsväg.

ADR står för ”Agreement Européen Relatif au Transport International des Marchandises Dangereuses par Route” på franska och ”European Agreement Concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road” på engelska.

Svenska utgåvan av ADR heter ADR-S och ges ut av MSB.

RID

RID är det gemensamma regel­verket för trans­port av farligt gods på järnväg.

RID står för ”Réglement Concernant le Transport Inter­national Ferroviaire des Marchandises Dangereuses”.

Den svenska utgåvan av RID heter RID-S och ges ut av MSB.

IMDG

IMDG är det internationella regelverket för transport av förpackat farligt gods till sjöss.

IMDG står för ”International Maritime Dangerous Goods code”.

I Sverige är Transport­styrelsen behörig myndig­het i fråga om sjö­transport av farligt gods. Detta ger dem speciella befogen­heter avseende bl.a. beslutsrätt i fråga om avsteg från reglerna i vissa fall, utfärdande av certifikat, fast­ställande av nivåer vid provning etc.

ICAO-TI och IATA-DGR

Inom flygtrafiken regleras farligt gods-transporterna i de av den Inter­nationella Civila Luftfarts­organisationen (ICAO) utgivna ”Technical Instructions” (ICAO-TI). Dessa är automatiskt bindande för de stater som biträtt konventionen om internationell civil luftfart (Chicago­konventionen).

Med ICAO-TI som bas har flyg­bolagen inom den inter­nationella luft­organisationen (IATA) utvecklat sina egna regler, ”Dangerous Goods Regulations” (DGR). IATA-DGR ställer ibland strängare krav än ICAO-TI.

I Sverige är Transport­styrelsen behörig myndighet i fråga om luft­transport av farligt gods. Detta ger dem speciella befogenheter avseende bland annat besluts­rätt i fråga om avsteg från reglerna i vissa fall, utfärdande av certifikat, fastställande av nivåer vid provning etcetera.

Märkning av miljöfarliga ämnen med ”fisk och träd”

Sedan 2009 års utgåva av ADR och RID ska en sär­skild märkning (”fisk och träd”) användas för ämnen som är farliga för vatte­nmiljön, utöver den eller de etiketter som anges i kolumn 5 i förteckningen över farlig gods (Tabell A).

ADR och RID anger inte i detalj vilka UN-nummer som anses vara farliga för vattenmiljön, utan det handlar om att klassificera varje enskilt ämne.

Reglerna kring detta står i ADR respektive RID, kapitel 5.2.1.8 (angående märkningen) och 2.2.9.1.10 (angående kriterierna).

Farlighetsnummer

Farlighetsnumret anger i kodform vilka farliga egenskaper ämnet har. Koden består av två eller tre siffror, eventuellt föregånget av bokstaven ”X”. Farlighets­numret anges i övre fältet på de orange farligt gods-skyltar som används vid märkning av fordon och containrar. Om ämnet tillhör klass 1 används klassificerings­koden som farlighetsnummer.

Siffrorna hänvisar allmänt till följande faror:

En fördubbling av en siffra visar på en förstärkning av motsvarande fara. När faran hos ett visst ämne kan beskrivas tillräckligt med endast en siffra följs denna av en nolla.

Följande sifferkombinationer har emellertid särskild betydelse: 22, 323, 333, 362, 382, 423, 44, 446, 462, 482, 539, 606, 623, 642, 823, 842, 90 och 99, se nedan.

Om farlighetsnumret föregås av bokstaven ”X” innebär detta att ämnet reagerar farligt med vatten. För sådana ämnen får vatten endast användas efter bedömning av sakkunnig.

Farlighetsnumren finns i följande kombinationer och betydelse:

* ) Vatten får endast användas efter godkännande av sakkunnig.

Klass

Vid transport av farligt gods används ett system med olika transport­klasser (farlighets­klasser). I nedan­stående tabeller anges vilka klasser som finns i de olika transport­regelverken.

Klassindelning enligt ADR och RID

Klassindelning enligt IMDG

Klassindelningen är densamma som för ADR och RID, med undantag för klass 2 som är uppdelad i tre underklasser:

Förpackningsgrupp (fpg)

Farliga ämnen är för förpacknings­ändamål in­placerade i förpacknings­grupper beroende på ämnets farlighets­grad. Det finns tre olika förpacknings­grupper:

• Förpackningsgrupp I – Mycket farliga ämnen
• Förpackningsgrupp II – Farliga ämnen
• Förpackningsgrupp III – Mindre farliga ämnen

Vissa föremål och ämnen har inte in­placerats i någon förpacknings­grupp.

Tankkod

Tankkoder för ADR- och RID-tankar (även batterifordon och MEG-contairar i vissa fall) är en alfanumerisk kod i fyra delar: tanktyp, kalkyltryck, öppningar, säkerhetsanordningar. Tankkoden kan finnas angiven på själva tanken eller på en skylt. Ett exempel på en tankkod är S10AN (=Tank för ett ämne i fast form, minsta kalkyltryck 10 bar, fyllnings- och tömningsöppningar i botten, två förslutningar, utan luftningssystem, inte lufttätt försluten).

Den tankkod som anges under fliken Transport i RIB (eller i ämnestabellen i ADR respektive RID) beskriver de minst stränga tankbestämmelserna för det aktuella ämnet. Det är som regel tillåtet, enligt en tankhierarki, att använda bättre tankar än den som anges i ämnestabellen. Utöver själva tankkoden finns också särbestämmelser som kan påverka vilken tank man får använda.

Här nedan följer en förenklad nyckel för tankkodens betydelse. För exakt lydelse hänvisas till ADR eller RID, avsnitt 4.3.3.1.1 (klass 2) och 4.3.4.1.1 (klass 3–9).

1. Typ av tank

2. Kalkyltryck

3. Öppningar

4. Säkerhetsanordningar (klass 2)

4. Säkerhetsanordningar (klass 3–9)

I ämnestabellen kan det förkomma ett parentetiskt tillägg efter tankkoden, exempelvis (M) eller (+). Detta visar att särskilda bestämmelser gäller för ämnet, men tillägget ingår inte i själva tankkoden. Detta avsnitt omfattar inte UN-tankar.

UN-nummer

UN-nummer är identifieringsnummer för ämnen eller grupper av ämnen som finns med i FN:s ”Recommendations on the Transport of Dangerous Goods”.

Numret kallas också FN-nummer.

Det består av fyra siffror och anges i nedre fältet på de orange farligt gods-skyltar som används vid märkning av fordon och containrar.

CLP-förordningen

CLP-förordningen står för Europa­parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar.

De uppgifter som presenteras är hämtade från tabell 3.1 i bilaga VI till CLP-förordningen.

Mer information om CLP finns på Kemikalie­inspektionens hemsida, http://www.kemi.se/clp.

CLP-förordningen kan laddas ner från denna adress: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32008R1272:SV:NOT

Signalord

Signalord enligt förteckningen över harmoniserad märkning i CLP-förordningen.

Signalord är ett ord som anger farans relativa allvarlighet för att varna läsaren för en potentiell fara. Skillnad görs mellan följande två nivåer:

Fara – används för de mer all­varliga faro­kategorierna.

Varning – används för de mindre all­varliga faro­kategorierna.

Faropiktogram

Faropiktogram enligt förteckningen över harmoniserad märkning i CLP-förordningen.

Varje faropiktogram anger symboliskt en farlig egenskap hos ämnet. För muspekaren över ett faropiktogram för att läsa om dess betydelse.

Mer information om finns på Kemikalieinspektionens hemsida.

Faroangivelser

Faroangivelser enligt förteckningen över harmoniserad märkning i CLP-förordningen.

En faroangivelse är en fras som beskriver den typ av fara som är för­knippad med ett farligt ämne eller en farlig blandning, och där även graden av fara i förekommande fall anges.

Om faroangivelsen avslutas med (...) betyder det att faran ska preciseras mer noggrant när så är möjligt. Det ska göras på föjande sätt:

H340, H341, H350, H351:

• ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

H360, H361:

• ange specifik effekt om denna är känd,
• ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

H370, H371, H372, H373:

• ange vilka organ som påverkas om detta är känt,
• ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

Skyddsangivelser

Skyddsangivelser utgör en del av den obligatoriska märkningen enligt CLP-förordningen.

En skyddsangivelse är en fras som beskriver åtgärder som rekom­menderas för att minimera eller för­hindra skadliga effekter till följd av exponering för ett farligt ämne eller en farlig blandning vid användning eller bort­skaffande.

Tyvärr kan inte MSB RIB redovisa vilka skydds­angivelser som ska användas för de olika ämnena, eftersom det är upp till tillverkaren/importören att välja. I CLP-förordningen anges närmare hur detta ska göras.

ADR

ADR är det gemensamma europeiska regel­verket för transport av farligt gods på landsväg.

ADR står för ”Agreement Européen Relatif au Transport International des Marchandises Dangereuses par Route” på franska och ”European Agreement Concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road” på engelska.

Svenska utgåvan av ADR heter ADR-S och ges ut av MSB.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Adsorberad gas

En adsorberad gas är ”uppsugen” i ett fast poröst material, t.ex. aktivt kol. Detta påverkar gasens termo­kemiska egenskaper, särskilt ång­trycket och kok­punkten. Ämnet beter sig därför inte längre som en gas, utan det liknar snarare ett fast ämne eller vätska med högt ångtryck.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

AEGL – Acute Exposure Guideline Levels

Syftet med AEGL-värdena är att skapa ett veten­skapligt baserat verktyg som kan användas vid planering, respons och prevention av olycks­tillbud. Rikt­värdena ska kunna användas både på allmänna platser, arbetsplatser, transporter, militära operationer och vid sanering av förorenade områden. AEGL-värden är rikt­värden för exponering under en kort tid, vid en­staka till­fällen, för luft­burna ämnen med hög akut toxicitet.

Värdena anger tröskel­värden för den all­männa befolk­ningen och är utvecklade för fem olika exponerings­tider (10 min, 30 min, 1 tim, 4 tim och 8 tim) och tre olika grader av effekter. Även om känsliga grupper per definition inkluderas så kan fortfarande vissa enstaka personer drabbas under de nivåer som anges.

AEGL-1: den luft­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan uppleva besvär, irritation eller vissa effekter som inte ger symtom. Effekterna är dock över­gående och påverkar inte personens förmåga att agera.

AEGL-2: den luf­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan få irrever­sibla eller andra all­varliga och lång­variga hälso­effekter eller en ned­satt förmåga att fly från exponeringen.

AEGL-3: den luft­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan drabbas av livs­hotande hälso­effekter eller död.

För ytterligare information, se webbplatsen för Amerikanska naturvårdsverket (EPA).

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Akut giftighet

Med ”Akut giftighet” menas att ämnet är akut giftigt för människor och djur. För­gift­ning kan redan i små doser leda till döden. Upptag av ämnet kan ske genom inandning, förtäring eller genom huden.

Defini­tionen är baserad på toxcicitets­bedömning enligt regel­verken för transport av farligt gods. Ämnet behöver inte nöd­vändigt­vis vara klassificerat enligt ADR eller RID men det skall upp­fylla kriterierna för giftighet enligt dessa regelverk.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Anrikas i naturen

”Anrikas i naturen” innebär att ämnet tenderar att anrikas i biologiskt material och stanna i fett­vävnad och membraner.

Ett ämne räknas som bio­ackumulerande (anrikande) om det har en bio­koncentrations­faktor (BCF) större än 100.

Om BCF-värdet saknas kan ämnet räknas som bio­ackumulerande om det har ett logPow-värde som är större än 3. Detta förut­sätter att BCF-värdet saknas.

Definitionen om anrikning och BCF-värden är en allmänt vedertagen definition. Den går att finna hos t.ex. Kemikalieinspektionen.

Till denna definition hör också ämnen som kan orsaka skadliga långtids­effekter i vatten­ekosystem enligt Kemikalie­inspektionens definition för R53.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Antidot

Ett antidot är ett motgift som ges för att ta bort eller minska effekter av ett gift.

Jämför Akutvård i Farliga ämnen.

Arbetsmiljö (gränsvärde)

Arbetsmiljöverket har fast­ställt hygieniska gräns­värden för att begränsa luft­föro­reningarna på arbets­platser. Läs mer under KGV – Kort­tids­gränsvärde och NGV – Nivå­gräns­värde.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Basisk

Ett ämne är basiskt (alkaliskt) om dess pH-värde är högre än 7.

Motsats: sur

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Bildar marknära ozon

Flyktiga organiska ämnen (VOC) och NO_x-gaser orsakar till­sammans med stark sol­instrålning bild­ningen av marknära ozon.

De flyktiga organiska ämnena (VOC) har sitt ursprung framför allt i transport­avgaser, lösnings­medel, el- och värme­produktion med avseende på fossila energikällor.

NO_x-gaserna bildas främst vid transporter men även vid för­bränning av kväve­innehållande ämnen och material.

Marknära ozon orsakar retningar av slem­hinnor och luft­vägar och anses vara en stor källa till andnings­besvär. Det är heller inte uteslutet att marknära ozon kan bidra till upp­komsten av cancer. Mark­nära ozon skadar växtlighet och leder till sämre spannmåls­produktion på exempelvis åkrar intill kraftigt trafikerade vägar.

Marknära ozon bildas framför allt under varma sommar­dagar med kraftig solinstrålning.

Definitionen är hämtad hos Naturvårdsverket.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Biokemisk syreförbrukning (BOD)

”Biokemisk syreförbrukning” är ett mått på massan löst syre som används av mikro­organismer för att oxidera organiskt material. Enheten är gram organiskt tillgängligt syre per gram material, g BOD/g ämne.

Ämnen med höga BOD-värden förbrukar mycket syre vid ned­brytning och kan då utgöra en fara för vatten­miljöer där låg syrehalt kan medföra t.ex. fiskdöd.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Biokoncentrations­faktor (BCF)

Biokoncentrationsfaktor är ett mått på ett ämnes förmåga att koncentreras i celler eller annan kropps­vävnad. Ett annat ord för detta är bio­ackumulation eller anrikning i biologiskt material.

BCF är kvoten av koncentrationen av ett ämne i organismen dividerat med koncentrationen av ämnet i den omgivande miljön. BCF = koncentration i kropp / koncentration ämne i omgivning.

Storheten blir enhetslös.

Höga BCF-värden (>100) tyder på att ämnet bioackumuleras.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Brännbarhets­område

Brännbarhetsområde anger inom vilka koncentrations­gränser ångor från ett ämne är brännbara i luft. Bränn­barhets­område anges som volymprocent gas i luft.

Undre brännbarhetsgränsen (UB) anger den lägsta koncentration en gas blandad i luft måste ha för att kunna antändas. Under undre bränn­barhets­gränsen är det för låg koncentration av ångor i luft­blandningen för att ämnet ska kunna antändas.

Övre brännbarhetsgränsen (ÖB) anger den högsta koncentration en gas blandad i luft kan ha för att kunna antändas. Över övre bränn­barhets­gränsen är det för hög koncentration av ångor i luft­blandningen för att de ska kunna antändas.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Cancerframkallande

Med cancerframkallande menas att ämnets egenskaper är sådana att de kan orsaka cancer. Upptag av ämnet kan ske genom hud, inandning eller förtäring.

Definitionen är hämtad hos Kemikalie­inspektionens R45 och R49 samt hos likvärdiga källor som till exempel EPA (amerikanska Naturvårdsverket).

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

CAS-nummer

CAS-nummer är ett identifikation­snummer för det aktuella ämnet. Syftet med numret är att göra databas­sökningar enklare, eftersom kemikalier ofta har många olika namn. I nästan alla av dagens kemikalie­databaser är det möjligt att göra sökningar baserat på ämnets CAS-nummer.

CAS-nummer tas fram av Chemical Abstracts Service (CAS), som är en avdelning av The American Chemical Society.

Varje CAS-nummer består av tre delar som avskiljs av bindestreck. Den första består av upp till 7 siffror, den andra av 2 siffror och den tredje består av 1 siffra (en kontrollsiffra), alltså XXX[...]-XX-X.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

CLP-förordningen

CLP-förordningen står för Europa­parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar.

De uppgifter som presenteras är hämtade från tabell 3.1 i bilaga VI till CLP-förordningen.

Mer information om CLP finns på Kemikalie­inspektionens hemsida, http://www.kemi.se/clp.

CLP-förordningen kan laddas ner från denna adress: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32008R1272:SV:NOT

Jämför Hantering i Farliga ämnen.

Cyanos

Vid låg syrehalt i blodet uppträder en karateristisk blå miss­färgning av hud, läppar och slem­hinnor. Detta kallas cyanos.

Jämför Akutvård i Farliga ämnen.

Deflagrerande

Deflagrera innebär att ett ämne exploderar i en hastighet som är under ljudets hastighet, det vill säga ämnet brinner hastigt upp istället för att detonera.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Densitet

Densiteten anger ett ämnes vikt per volymenhet, uttryckt i kilogram per kubikmeter (kg/m³).

Densiteten som anges i denna databas gäller ämnet i flytande eller fast form, vid rums­temperatur (20 °C) eller den temperatur som anges. Värdet kan jämföras med vattnets densitet som är ca 1000 kg/m³.

Obs! Om ämnet är en gas vid normalt tryck och rums­temperatur anges densiteten för ämnets vätskefas, d.v.s. vid förhöjt tryck eller vid lägre temperatur. Gasens densitetet anges i stället under densitetstal.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Densitetstal

Densitetstalet beskriver hur tung en gas eller en ånga är i för­hållande till luft. Andra benämningar som förekommer är relativ ångdensitet och gastäthetsförhållande.

Luft har densitetstal 1 och gaser som är lättare än luft har densitetstal mellan 0 och 1, medan tyngre gaser har värden över 1.

Densitetstalet har främst betydelse när gasen eller ångan är koncentrerad, t.ex. vid vätskespill inomhus. När gasen eller ångan blir utspädd och upp­blandad med luft kommer den att följa luft­rörelserna oberoende av densitetstalet.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

EC₅₀

Med EC₅₀ menas ”Effektiv Koncentration, 50 %”. Storheten beskriver vid vilken koncentration som 50 % av försöks­djuren uppvisar ett visst symtom. Vanligaste symtomen som testas är orörlighet. Om inget annat nämns så menas med denna storhet kon­centra­tionen vid vilken 50 % av försöksdjuren i det aktuella försöket slutade röra på sig.

EC₅₀ används vid tester i vatten­miljö, och gäller oftast för Daphnia magna under 48 timmar.

Enheten är mg ämne per liter vatten.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

EG-nummer

EG-nummer är något av EU:s mot­svarig­het till CAS-nummer, det vill säga ett slags identifika­tions­nummer för det aktuella ämnet.

Av historiska skäl kallas numret i vissa samman­hang för EINECS- eller ELINCS-nummer. Den rekommenderade be­nämningen på engelska är nu­för­tiden EC number, vilket tyvärr riskerar att för­växlas med de EC-nummer som Enzyme Commission ger ut.

Varje EG-nummer består av tre delar som avskiljs av bindestreck. De första två delarna består av 3 siffror var och tredje består av 1 siffra (en kontrollsiffra), alltså XXX-XXX-X.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

ERPG – Emergency Response Planning Guidelines

ERPG är ett mått på den luftburna koncentration vid vilken en person efter en timmes exponering kan erhålla förgiftnings­symtom. Värdena tar inte hänsyn till att vissa personer kan vara särskilt känsliga. De tre nivåerna är:

ERPG-1: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att uppleva annat än milda och reversibla effekter på hälsan eller uppleva en klart urskiljbar lukt.

ERPG-2: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att uppleva eller utveckla irreversibla eller andra allvarliga skadesymtom som kan hindra dem från att vidta skyddsåtgärder.

ERPG-3: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att erhålla livshotande eller dödliga skador.

För ytterligare information, se webbplatsen för American Industrial Hygiene Association (AIHA).

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Exoterm

En kemisk process som utvecklar energi, oftast i form av värme, kallas exoterm.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Farlighetsnummer

Farlighetsnumret anger i kodform vilka farliga egenskaper ämnet har. Koden består av två eller tre siffror, eventuellt föregånget av bokstaven ”X”. Farlighets­numret anges i övre fältet på de orange farligt gods-skyltar som används vid märkning av fordon och containrar. Om ämnet tillhör klass 1 används klassificerings­koden som farlighetsnummer.

Siffrorna hänvisar allmänt till följande faror:

En fördubbling av en siffra visar på en förstärkning av motsvarande fara. När faran hos ett visst ämne kan beskrivas tillräckligt med endast en siffra följs denna av en nolla.

Följande sifferkombinationer har emellertid särskild betydelse: 22, 323, 333, 362, 382, 423, 44, 446, 462, 482, 539, 606, 623, 642, 823, 842, 90 och 99, se nedan.

Om farlighetsnumret föregås av bokstaven ”X” innebär detta att ämnet reagerar farligt med vatten. För sådana ämnen får vatten endast användas efter bedömning av sakkunnig.

Farlighetsnumren finns i följande kombinationer och betydelse:

* ) Vatten får endast användas efter godkännande av sakkunnig.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Faroangivelser

Faroangivelser enligt förteckningen över harmoniserad märkning i CLP-förordningen.

En faroangivelse är en fras som beskriver den typ av fara som är för­knippad med ett farligt ämne eller en farlig blandning, och där även graden av fara i förekommande fall anges.

Om faroangivelsen avslutas med (...) betyder det att faran ska preciseras mer noggrant när så är möjligt. Det ska göras på föjande sätt:

H340, H341, H350, H351:

• ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

H360, H361:

• ange specifik effekt om denna är känd,
• ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

H370, H371, H372, H373:

• ange vilka organ som påverkas om detta är känt,
• ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

Jämför Hantering i Farliga ämnen.

Faropiktogram

Faropiktogram enligt förteckningen över harmoniserad märkning i CLP-förordningen.

Varje faropiktogram anger symboliskt en farlig egenskap hos ämnet. För muspekaren över ett faropiktogram för att läsa om dess betydelse.

Mer information om finns på Kemikalieinspektionens hemsida.

Jämför Hantering i Farliga ämnen.

Filtermask ej lämplig

Vid föroreningskoncentrationer som överstiger denna nivå är filtermask inte något lämpligt alternativ, utan då krävs andningsapparat.

Det gränsvärde som visas är IDLH. Läs gärna mer i fördjupningsavsnittet.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Flampunkt

Flampunkt är den lägsta temperatur vid vilken ett bränn­bart ämne avger ångor i sådan koncentration i luften att de är antändbara, det vill säga den temperatur när ämnets ångor når undre brännbarhetsgränsen.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Flyktighet

Med flyktighet menas ett ämnes förmåga att övergå till gas­form, det vill säga avdunsta. Ett ämne som är lätt­flyktigt övergår snabbt till gas.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Förnimbarhet

Ett ämnes förnimbarhets­gräns är den lägsta kon­cen­tra­tion som kan kännas av en människa.

Tänk på att förnimbarhets­gränsen kan ligga både över och under de hygieniska gränsvärdena, så det är inte alltid säkert att använda sig av förnim­barheten för att upptäcka ett ämne i luften. Lukt­sinnet kan också bli av­trubbat av vissa ämnen så att även höga kon­cen­tra­tioner inte uppfattas med luktsinnet. Luktsinnet skall därför användas med omdöme och försiktighet.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Fullständig personsanering

Med fullständig personsanering menas att det farliga ämnet av­lägsnas på sådant sätt och i sådan om­fattning att skade­verkan på individen upphör.

Metoder för fullständig personsanering är:

• avklädning (om detta inte redan är genomfört under Liv­räddande sanering)
• avspolning/dusch
• tvättning med tvål och vatten
• särskilda sanerings­medel (till exempel PS 104).

Fullständig personsanering ska precis som den liv­räddande person­saneringen ut­föras steg­vis och efter varje moment ska personalen värdera om det är nöd­vändigt med fler åt­gärder. Det som styr vilka och hur många moment som ska genom­föras är skade­verkan från det aktuella ämnet och vilka moment som räddnings­tjänsten redan har genom­fört vid den liv­räddande person­saneringen.

Utifrån regionala och lokala förut­sättningar kan den full­ständiga person­saneringens olika moment inledas i skade­området och avslutas på sjuk­hus eller vård­central. Det beror på det farliga ämnets skade­verkan. Vissa farliga ämnen, till exempel kemiska strids­medel, kräver sär­skilt person­sanerings­medel, PS 104. Sådan sanering kan behöva ske i skadeområdet.

I rapporten Ljungquist och Wermelin, Planering och sam­verkan vid händelser med farliga ämnen, Socialstyrelsen, 2008 ges en mer ingående beskrivning. Där redovisas även en gemensam grund­metod för full­ständig person­sanering. Läs hela rapporten.

Jämför Akutvård i Farliga ämnen.

Förpackningsgrupp (fpg)

Farliga ämnen är för förpacknings­ändamål in­placerade i förpacknings­grupper beroende på ämnets farlighets­grad. Det finns tre olika förpacknings­grupper:

• Förpackningsgrupp I – Mycket farliga ämnen
• Förpackningsgrupp II – Farliga ämnen
• Förpackningsgrupp III – Mindre farliga ämnen

Vissa föremål och ämnen har inte in­placerats i någon förpacknings­grupp.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Giftigt för akvatiska system

”Giftigt för akvatiska system” innebär att ämnet är giftigt för akvatiska organismer och vatten­ekosystem.

Denna definition är en samman­slagning av Kemikalie­inspektionens riskfraser R50 och R51.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Gränsvärdes­hierarkin AEGL – ERPG – TEEL

Gränsvärdena AEGL, ERPG och TEEL kommer alla från USA. Här sammanfattas deras inbördes skillnad:

• AEGL tar hänsyn till äldre och barn, samt andra extra känsliga individer. Grunden för gräns­värdena är väl dokumenterad och processen är transparent. Gräns­värden finns för fem olika exponerings­tider: 10 min, 30 min, 1 tim, 4 tim, 8 tim.
• ERPG tar inte någon hänsyn till att vissa personer kan vara särskilt känsliga. Grunden för gräns­värdena är dokumenterad, men inte lika fylligt eller transparent som för AEGL. Gräns­värden finns för exponerings­tiden 1 tim.
• TEEL är provisoriska gräns­värden som kan användas i brist på bättre data. Gränsvärden finns för exponerings­tiden 15 min.

MSB och Socialstyrelsen är överens om att AEGL-värdena är de som har högst kvalitet. MSB RIB redovisar därför i första hand AEGL-värden om sådana finns fast­ställda för ämnet; i andra hand anges ERPG-värden. TEEL-värden visas om varken AEGL- eller ERPG-värde finns.

Gränsvärdes­nivåerna 1–2–3 för AEGL, ERPG och TEEL

De tre tröskelnivåerna 1, 2 och 3 betyder i praktiken samma sak för de tre gränsvärdena AEGL, ERPG och TEEL. Sambandet mellan tröskelnivåer och farlighetsgrad kan illustreras enligt figuren nedan. De färgade pilarna symboliserar undan för undan stigande koncentration.

För exakta definitioner, se artikeln om respektive gränsvärde.

Hormon-/Reproduktions­störande

Ämnen angivna som hormon- eller reproduktions­störande innehar egen­skaper som bevis­ligen eller mycket sannolikt ger upphov till en eller flera av nedanstående:

• Kan ge fosterskador.
• Kan skada DNA och ge ärftliga skador på kommande generationer.
• Kan orsaka sådana skador i djur och människor att individen blir oförmögen att fortplanta sig.

Definitionerna är hämtade från Kemikalie­inspektionens klassificerings­lista och från risk­fraserna R60 och R61 men lik­värdiga myndigheters/organisationers definitioner ligger också till grund för informationen.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

IC₅₀

IC₅₀ står för till­växt­förlust 50 % med avseende på alger, d.v.s. vid vilken koncentration av ämnet i vatten som 50 % av algerna uppvisar tillväxtförluster.

Enheten är mg ämne per liter vatten.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

ICAO-TI och IATA-DGR

Inom flygtrafiken regleras farligt gods-transporterna i de av den Inter­nationella Civila Luftfarts­organisationen (ICAO) utgivna ”Technical Instructions” (ICAO-TI). Dessa är automatiskt bindande för de stater som biträtt konventionen om internationell civil luftfart (Chicago­konventionen).

Med ICAO-TI som bas har flyg­bolagen inom den inter­nationella luft­organisationen (IATA) utvecklat sina egna regler, ”Dangerous Goods Regulations” (DGR). IATA-DGR ställer ibland strängare krav än ICAO-TI.

I Sverige är Transport­styrelsen behörig myndighet i fråga om luft­transport av farligt gods. Detta ger dem speciella befogenheter avseende bland annat besluts­rätt i fråga om avsteg från reglerna i vissa fall, utfärdande av certifikat, fastställande av nivåer vid provning etcetera.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

IDLH – Immediately Dangerous to Life or Health

Gränsvärdet IDLH (”Immediately Dangerous To Life or Health”) togs fram som ett stöd i valet av andnings­skydds­utrustning. Tanken med IDLH var att bestämma vid vilken koncentration en arbetare kan utrymma från ett förorenat område, utan att drabbas av irreversibla häls­oeffekter, ifall hans andnings­skydds­utrustning skulle krångla. I bedömningen vägs också in symtom som påverkar förmågan att fly, t.ex. ögon­irritation eller för­virring.

Vid föroreningskoncentrationer som överstiger IDLH är således filter­mask inte något lämp­ligt alter­nativ, utan då krävs räddnings­tjänstens vanliga trycklufts­apparat.

För ytterligare information, se http://www.cdc.gov/niosh/idlh/.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

IMDG

IMDG är det internationella regelverket för transport av förpackat farligt gods till sjöss.

IMDG står för ”International Maritime Dangerous Goods code”.

I Sverige är Transport­styrelsen behörig myndig­het i fråga om sjö­transport av farligt gods. Detta ger dem speciella befogen­heter avseende bl.a. beslutsrätt i fråga om avsteg från reglerna i vissa fall, utfärdande av certifikat, fast­ställande av nivåer vid provning etc.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Initialt riskområde

Med ”initialt riskområde” avses det bedömda risk­område som en räddnings­ledare etablerar initialt, innan underlag från insats­planer, spridnings­beräkningar, utförd indikering m.m. har beaktats och vägts in i besluts­underlaget.

Riskområdet mäts radiellt från kanten av vätskepöl, förpackning eller annan typ av spill. Vid läckage av enbart ångor eller gas mäts avståndet från utsläppspunkten.

Jämför Räddning i Farliga ämnen.

Jonisationspotential

Ett ämnes jonisationspotential är ett mått på hur mycket strålnings­energi en molekyl måste ut­sättas för, för att joniseras.

Jonisationspotentialen anges i enheten elektronvolt (eV).

Uppgiften är intressant om man vill mäta koncentrationer av ämnet med en foto­jonisa­tions­detektor (PID). Dessa detektorer är vanligtvis utrustade med en 10,6 eV-lampa, vilket får till följd att ämnen med högre jonisations­potential än 10,6 eV inte kan detekteras.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Kemisk syreförbrukning (COD)

Kemisk syreförbrukning visar hur stor mängd syre som krävs för att full­ständigt oxidera ett gram av det angivna ämnet. Enheten är g O₂ / g ämne.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

KGV – Korttidsgränsvärde

Korttidsgränsvärdet är fastställt av Arbets­miljö­verket och gäller för exponering under en referens­period av 15 minuter (oftast) eller 5 minuter (bl.a. för ammoniak). Korttids­gräns­värdet kan vara bindande eller väg­ledande för arbets­givaren.

I denna databas markeras bindande korttids­gräns­värden med KGV (= får inte över­skridas) och väg­ledande korttids­gräns­värden med KGV(V) (= rekommen­derat högsta värde). (På breda skärmar står det i kolumnen Typ längst till höger i tabellen.)

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Klass

Vid transport av farligt gods används ett system med olika transport­klasser (farlighets­klasser). I nedan­stående tabeller anges vilka klasser som finns i de olika transport­regelverken.

Klassindelning enligt ADR och RID

Klassindelning enligt IMDG

Klassindelningen är densamma som för ADR och RID, med undantag för klass 2 som är uppdelad i tre underklasser:

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Klassificeringskod

I de olika farligt gods-klasserna (med undantag av klass 7) är de farliga ämnena och föremålen tilldelade en klassificeringskod. Koden består av bokstäver och siffror som ger ytterligare upplysningar om ämnets egenskaper.

För att tyda koden behöver man titta i kapitel 2.2 i ADR eller RID, i det underkapitel som tar upp den aktuella klassen.

(Ämnespostens ämnesbeskrivning är till stor del grundad på just klassificeringskoden.)

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Kokpunkt

Kokpunkt är den temperatur vid vilken ett ämne övergår från flytande form till gasform. Vid kok­punkten är ämnets ång­tryck lika med omgivande tryck (normalt atmosfärs­tryck är 101,3 kPa).

Samma temperatur kallas kondensations­punkt då ämnet övergår från gas till vätska.

Om temperaturuppgiften åtföljs av ”(subliminerar)” betyder det att det fasta ämnet direkt övergår till gasfas, utan att först smälta.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Kritisk temperatur

Kritisk temperatur är den temperatur över vilken ett ämne enbart befinner sig i gasfas, oavsett tryck.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Kvävnings­framkallande

En gas som är kvävnings­framkallande tränger undan eller späder ut syret i luften. En livs­farlig miljö kan uppstå utan att det luktar eller känns konstigt.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Kylkondenserad

Gas som i transportförpackat tillstånd är flytande på grund av sin låga temperatur. Extremt kall: beroende på ämne cirka -80 °C till cirka -250 °C.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

LC₅₀

LC₅₀ står för ”Letal Koncentration 50 %” och avser vid vilken koncentration (i luft eller vatten) hälften av försöks­djuren avlider. Tester i luft utförs främst på råttor och i vatten främst på fisk. Vid in­andning i luft gäller försöks­tiden 4 timmar om inget annat nämns, och vid försök i vatten 96 timmar.

Enheten vid alla försök är mg ämne per liter vatten eller luft.

Vid inandning avläses effekt upp till två veckor i de vanligaste typerna av försök.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

LC_Lo

LC_LO står för ”Lägsta Letala Koncentration”, det vill säga vid vilken koncentration som det första av försöks­djuren avlider. Tester i luft utförs främst på råttor och i vatten främst på fisk. Vid inandning i luft gäller försöks­tiden 4 timmar om inget annat nämns och vid försök i vatten 96 timmar.

Enheten vid alla försök är mg ämne per liter vatten eller luft.

Vid inandning avläses effekt upp till två veckor i de vanligaste typerna av försök.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

LD₅₀

LD₅₀ står för ”Letal Dos 50 %” och avser vid vilken till­delad dos hälften av försöks­djuren avlider. Det finns flera typer av tester. De två vanligaste är dermalt (avser hud) och oralt (avser förtäring).

Enheten anges i mg ämne per kilogram kroppsvikt hos försöksdjuren.

Vid tester på hud är tiden för verkan normalt 4 timmar. Resultaten vid både orala och dermala tester avläses vanligen efter två veckor.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

LD_Lo

LD_LO står för ”Lägsta Letala Dos”, det vill säga vid vilken dos som det första av försöks­djuren avlider. Det finns tester för både oral (förtäring) och dermal (hud).

Enheten anges i mg ämne per kilogram kroppsvikt hos försöksdjuren.

Vid tester på hud är tiden för verkan normalt 4 timmar. Resultaten vid både orala och dermala tester avläses vanligen efter två veckor.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Livräddande sanering

Livräddande personsanering utförs av räddnings­tjänstens personal. Det är viktigt att den liv­räddande insatsen genom­förs snabbt. Räddnings­tjänsten ska alltså inte vänta på att sjukvården kommer till platsen. Om det inte finns något tempererat vatten använder räddnings­tjänsten det vatten som finns till­gängligt. Efter att personalen har spolat av den drabbade måste han eller hon snabbt torkas torr och komma till en varm miljö. Om det farliga ämnet inte är vatten­lösligt ska personalen använda tvål och vatten vid den liv­räddande person­saneringen.

Sammanfattningsvis är arbets­gången vid liv­räddande person­sanering följande:

1. Flytta den drabbade från utsläpps­källan till utkanten av den heta zonen.
2. Gör en snabb bedömning av symtom och tecken på kontaminering hos den drabbade. Vid tecken på kontaminering, klä av den drabbade (utan att dra kläderna över huvudet).
3. Sök efter hudsymtom eller andra tecken på hudkontaminering.
4. Spola den drabbade med rikliga mängder vatten och tvätta eventuellt med tvål eller använd särskilda saneringsmedel.

För en mer ingående beskrivning hänvisas till rapporten Ljungquist och Wermelin, Planering och sam­verkan vid händelser med farliga ämnen, Socialstyrelsen, 2008. Läs hela rapporten.

Jämför Akutvård i Farliga ämnen.

Log Pow

Log Pow är fördelnings­koefficienten för ett ämne i vatten och n-oktanol. Det är alltså en jämförelse mellan ämnets fett­löslighet och löslighet i vatten.

Höga värden (>3) för Log Pow hos ett ämne tyder på att ämnet kan bio­ackumuleras.

Denna storhet används då det saknas BCF-värden för ämnet.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Lukt

Observera att en lukt kan beskrivas på flera olika sätt. Den beskrivning som anges kan därför enbart ses som ungefärlig.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Långsiktiga skador på organ/nervsystem

Med ”Långsiktiga skador på organ/nervsystem” menas att ämnet kan ge bestående skador på nerv­systemet eller inre organ hos människor och djur.

Skador härrörande till denna benämning är framför allt orsakade av ett tids­mässigt längre upp­tag eller exponering för ämnet i fråga. Små doser utanför akut­giftighets­gränser kan orsaka symtom efter lång tid.

Definitionen över skador på hjärna och nervsystem eller organ finns till viss del beskriven hos Natur­vårds­verket i flera rapporter men information kommer även att tas in från likvärdiga organisationer som t.ex. EPA (amerikanska Naturvårdsverket).

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Massexplosion

En massexplosion är en explosion som påverkar så gott som hela mängden ämne praktiskt taget samtidigt.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Molekylformel

Fältet molekylformel visar ämnets kemiska formel som en summa­formel (summan av alla i ämnet ingående atomer).

Ibland är formeln uppdelad för att bättre återge molekylens struktur.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Molekylvikt

Molekylvikt är summan av de relativa atom­massorna för de atomer som ingår i en molekyl av ämnet.

Den anges i enheten gram per mol (g/mol).

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Märkning av miljöfarliga ämnen med ”fisk och träd”

Sedan 2009 års utgåva av ADR och RID ska en sär­skild märkning (”fisk och träd”) användas för ämnen som är farliga för vatte­nmiljön, utöver den eller de etiketter som anges i kolumn 5 i förteckningen över farlig gods (Tabell A).

ADR och RID anger inte i detalj vilka UN-nummer som anses vara farliga för vattenmiljön, utan det handlar om att klassificera varje enskilt ämne.

Reglerna kring detta står i ADR respektive RID, kapitel 5.2.1.8 (angående märkningen) och 2.2.9.1.10 (angående kriterierna).

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Mättnads­koncentration

Mättnadskoncentration anger den högsta möjliga koncentrationen av en viss gas i luft. Detta påverkas av temperatur och lufttryck.

De värden som visas i data­basen gäller vid normalt lufttryck.

MSB RIB räknar ut mättnads­koncentrationen genom att ta ångtrycket vid den valda temperaturen och dividera med normalt atmosfärstryck (101,325 kPa) och sedan begränsa till max 100 %. (En huvud­räknings­metod är att ta ång­trycket i kPa och läsa det som % i stället.)

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

NGV – Nivågränsvärde

Nivågränsvärdet är fastställt av Arbets­miljö­verket och gäller vid exponering under en arbetsdag (det uttrycks som ”8 h” i vår tabell). Nivågränsvärden är bindande för arbetsgivaren och får inte överskridas.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

N.O.S.

Vissa namn avslutas med förkortningen n.o.s. som betyder ”not otherwise specified” (vilket på svenska blir ”inte specificerat på annat sätt”). Detta signalerar att det är fråga om en samlings­benämning. Samlings­benämningar används när ett farligt gods-klassat ämne som inte har eget UN-nummer skall transporteras. I transport­handlingarna skall då oftast även ämnets tekniska namn anges.

Som exempel kan nämnas natrium­hypoklorit som inte har något eget UN-nummer, men transporteras under UN 3212. I transport­handlingarna skrivs benämningen Hypokloriter, oorganiska, n.o.s. (natrium­hypoklorit).

(Det finns också samlings­benämningar vars namn inte avslutas med n.o.s., nämligen grupp­benämningar för väl­definierade ämnes­grupper såsom lim, parfym­produkter med mera.)

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Okänsliggjort explosivämne

Om man behandlat ett explosivämne för att det ska bli mindre känsligt (för att öka dess säkerhet vid hantering och transport) säger man att ämnet är okänslig­gjort eller desensibiliserat eller flegmatiserat.

Vanliga metoder är att explosivämnet löses, suspenderas eller fuktas med vatten, alkohol eller andra ämnen. Även andra metoder kan förekomma.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Organisk peroxid

Organiska peroxider är organiska ämnen som innehåller den tvåvärda -O-O-strukturen och som kan anses som derivat av väteperoxid, där den ena eller båda väte­atomerna har ersatts av organiska radikaler.

Organiska peroxider kan sönder­falla exotermt (= utvecklar värme) vid normal eller förhöjd temperatur.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Oxiderande

Oxiderande betyder att ämnet är brand­understödjande.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Ozonnedbrytande

Ozonnedbrytande innebär att ämnet skadar ozon­skiktet, det vill säga att ämnet bidrar till att förtunna ozon­skiktet genom reaktion med ozonet.

Definitionen härrör från inter­nationella konven­tioner såsom Montreal­protokollet. Sveriges riksdag har beslutat om avveckling av alla ozon­ned­brytande ämnen. En full­ständig förteckning av dessa ämnen finns i EG:s förordning nr 3093/94. Kemikalie­inspektionen hänvisar också till ämnen i grupp I-V bilaga 1 till rådets för­ordning 594/91/EEG.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Pesticid

Pesticider är bekämpningsmedel. Vanligt­vis brukar man mena olika typer av växt­skyddsmedel, till exempel medel som motverkar svamp­angrepp eller insektsangrepp.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Polymeriserande ämne

Polymeriserande ämnen kan reagera spontant i en s.k. poly­merisations­reaktion, som innebär att små molekyler förenas till större molekyler (detta används vid plast­till­verkning, då mycket långa kedje­molekyler bildas, så kallade polymerer). Poly­merisations­reaktionen avger värme, och det är därför den är riskabel. För att motverka polymerisering av sådana ämnen som är benägna till det kan man antingen till­sätta stabiliserings­medel eller säkerställa att temperaturen hålls inom vissa gränser, beroende på ämnets egenskaper.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

RID

RID är det gemensamma regel­verket för trans­port av farligt gods på järnväg.

RID står för ”Réglement Concernant le Transport Inter­national Ferroviaire des Marchandises Dangereuses”.

Den svenska utgåvan av RID heter RID-S och ges ut av MSB.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Riskfaktorer

Riskfaktorer som räddnings­tjänsten bör ta hänsyn till. Informa­tionen är upp­delad i tre delar. Vilka delar som visas beror på vilken information som finns till­gänglig.

Delarna är:

• generell information vald utifrån ämnets transport­klassificering,
• reaktioner eller speciella egen­skaper som gäller just detta ämne,
• faroangivelser.

Jämför Räddning i Farliga ämnen.

Risk för allvarliga effekter

Om ämnets koncentration i luft överstiger detta gränsvärde kan drabbade personer få irreversibla eller andra all­varliga och lång­variga häls­oeffekter eller en ned­satt för­måga att fly från exponeringen. Exempel på all­varliga effekter är försämrad lung­funktion eller på­verkan på nerv­systemet.

Det gränsvärde som visas är i första hand AEGL-2 och i andra hand ERPG-2. Om varken AEGL eller ERPG finns att tillgå för ämnet visas TEEL-2.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Risk för dödsfall

Om ämnets koncentration i luft överstiger detta gräns­värde kan livs­hotande till­stånd eller döds­fall uppstå.

Det gränsvärde som visas är i första hand AEGL-3 och i andra hand ERPG-3. Om varken AEGL eller ERPG finns att tillgå för ämnet visas TEEL-3.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Risk för lindriga effekter

Om ämnets koncentration i luft över­stiger detta gräns­värde kan exponerad befolkning uppleva besvär, irritation eller vissa effekter som inte ger symtom. Effekterna är dock över­gående och påverkar inte personens förmåga att agera. Exempel på lindriga effekter är irritation i ögon och luftvägar.

Det gränsvärde som visas är i första hand AEGL-1 och i andra hand ERPG-1. Om varken AEGL eller ERPG finns att tillgå för ämnet visas TEEL-1.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Signalord

Signalord enligt förteckningen över harmoniserad märkning i CLP-förordningen.

Signalord är ett ord som anger farans relativa allvarlighet för att varna läsaren för en potentiell fara. Skillnad görs mellan följande två nivåer:

Fara – används för de mer all­varliga faro­kategorierna.

Varning – används för de mindre all­varliga faro­kategorierna.

Jämför Hantering i Farliga ämnen.

Självreaktiv

Självreaktiva ämnen kan börja sönder­falla kemiskt även utan till­gång till syre. Vid ett sådant sönder­fall avges värme, vilket leder till ett accelererande förlopp med allt högre temperaturer.

Den lägsta temperatur som det accelererande sönder­fallet kan börja vid (när ämnet ligger i sin transport­förpackning) kallas själva­ccelererande sönder­falls­temperatur (SADT).

Liknande begrepp: Självupphettande, självantändande (förlopp som kräver syre).

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Självupphettande, självantändande

Hos ämnen som är själv­upphettande/själv­antändande uppstår en själv­upp­hettning genom en reaktion mellan ämnet och luftens syre. När den utvecklade värmen inte leds bort till­räckligt snabbt uppstår så småningom själv­antändning.

Skillnaden mellan ett själv­upp­hettande och ett själv­antändande ämne är hur snabb processen är: ett själv­antändande ämne kommer att börja brinna inom 5 minuter vid kontakt med luft, men ett själv­upp­hettande ämne fattar eld bara i stora kvantiteter (flera kg) och efter en längre tid (timmar eller dagar).

Liknande begrepp: Själv­reaktiv (för­lopp som inte kräver syre).

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Skyddsangivelser

Skyddsangivelser utgör en del av den obligatoriska märkningen enligt CLP-förordningen.

En skyddsangivelse är en fras som beskriver åtgärder som rekom­menderas för att minimera eller för­hindra skadliga effekter till följd av exponering för ett farligt ämne eller en farlig blandning vid användning eller bort­skaffande.

Tyvärr kan inte MSB RIB redovisa vilka skydds­angivelser som ska användas för de olika ämnena, eftersom det är upp till tillverkaren/importören att välja. I CLP-förordningen anges närmare hur detta ska göras.

Jämför Hantering i Farliga ämnen.

Skydd vid livräddning

Beskriver lämplig skyddsutrustning (skyddsnivå) för insats­personal som, vid liv­räddning, under en kort tid utsätts för till exempel ångor men undviker direkt­kontakt med ämnet.

Jämför Räddning i Farliga ämnen.

Skydd vid läckageplats

Beskriver lämplig skyddsutrustning (skyddsnivå) för insats­personal som riskerar att komma i direkt­kontakt med ämnet.

Kommentar angående rekommenda­tionerna om skydd vid läckageplats:
Vid förorenings­koncentra­tioner som understiger IDLH kan – efter risk­bedömning – även filter­mask komma ifråga. Eftersom denna fungerar annorlunda än den vanliga andnings­apparaten, bland annat genom att individuell till­passning krävs, bör den dock inte användas utan särskild utbildning. Den europeiska standarden EN 529:2005 (på svenska: SS-EN 529:2005) kan användas som grund för lokala arbetsrutiner.

Jämför Räddning i Farliga ämnen.

Sur

Ett ämne är surt om dess pH-värde är lägre än 7.

Motsats: basisk.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

Svårnedbrytbart

Ett ämne räknas som svårnedbrytbart om det bryts ned mindre än 60-70 % (beroende på testmetod) inom 28 dagar i ett lätt­nedbryt­barhets­test.

Om data från tester för biologisk ned­bryt­barhet saknas, kan de ersättas med uppgifter om ämnets BOD₅ och COD, det vill säga ämnets bio­kemiska syre­förbrukning under 5 dygn respektive dess kemiska syre­förbrukning.

Ämnen med värden över 3 på kvoten BOD₅/COD räknas som svår­nedbryt­bara.

Definitionen är hämtad hos Kemikalie­inspektionen, föreskrifternas bilaga 3.

Jämför Miljö i Farliga ämnen.

Tankkod

Tankkoder för ADR- och RID-tankar (även batterifordon och MEG-contairar i vissa fall) är en alfanumerisk kod i fyra delar: tanktyp, kalkyltryck, öppningar, säkerhetsanordningar. Tankkoden kan finnas angiven på själva tanken eller på en skylt. Ett exempel på en tankkod är S10AN (=Tank för ett ämne i fast form, minsta kalkyltryck 10 bar, fyllnings- och tömningsöppningar i botten, två förslutningar, utan luftningssystem, inte lufttätt försluten).

Den tankkod som anges under fliken Transport i RIB (eller i ämnestabellen i ADR respektive RID) beskriver de minst stränga tankbestämmelserna för det aktuella ämnet. Det är som regel tillåtet, enligt en tankhierarki, att använda bättre tankar än den som anges i ämnestabellen. Utöver själva tankkoden finns också särbestämmelser som kan påverka vilken tank man får använda.

Här nedan följer en förenklad nyckel för tankkodens betydelse. För exakt lydelse hänvisas till ADR eller RID, avsnitt 4.3.3.1.1 (klass 2) och 4.3.4.1.1 (klass 3–9).

1. Typ av tank

2. Kalkyltryck

3. Öppningar

4. Säkerhetsanordningar (klass 2)

4. Säkerhetsanordningar (klass 3–9)

I ämnestabellen kan det förkomma ett parentetiskt tillägg efter tankkoden, exempelvis (M) eller (+). Detta visar att särskilda bestämmelser gäller för ämnet, men tillägget ingår inte i själva tankkoden. Detta avsnitt omfattar inte UN-tankar.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

TEEL – Temporary Emergency Exposure Limits

TEEL är tillfälliga gränsvärden som kan användas i brist på bättre data. De är inte alls kvalitets­säkrade på samma sätt som t.ex. ERPG. TEEL-värdet ska ses som ett tids­vägt medelvärde för en exponering under 15 minuter. Bort­sett från den annor­lunda exponerings­tiden stämmer defini­tionerna överens med ERPG.

TEEL-1: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att upp­leva annat än milda och reversibla effekter på hälsan eller uppleva en klart urskiljbar lukt.

TEEL-2: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att upp­leva eller utveckla irreversibla eller andra all­varliga skade­symtom som kan hindra dem från att vidta skydds­åtgärder.

TEEL-3: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att erhålla livs­hotande eller död­liga skador.

För ytterligare information, se https://response.restoration.noaa.gov/oil-and-chemical-spills/chemical-spills/resources/temporary-emergency-exposure-limits-teels.html.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Termisk tändpunkt

Termisk tändpunkt är den lägsta temperatur som krävs för att ett ämne ska kunna antändas utan inverkan av låga eller annan tändkälla.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Till läkare/sjukhus

Vid rekommendationen ”till sjukhus” är situa­tionen all­var­ligare och kräver större resurser än om det står ”till läkare”. Vid rekom­men­da­tionen ”till läkare” är be­döm­ningen av en läkare, som kan be­finna sig på en vård­central, viktigare än till­gången till resurser.

Jämför Akutvård i Farliga ämnen.

Tillstånd

I fältet ”Tillstånd” anges ämnets aggregations­tillstånd vid +20 °C, det vill säga gas, vätska eller fast form, samt med viss tilläggs­information om utseende och beskaffenhet.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Tändämne

Tändämnen används som tändmedel till explosiv­ämnen. Tändämnen kan detonera redan vid små volymer och kan ofta initieras med hjälp av stöt, friktion, låga eller gnista.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.

UN-nummer

UN-nummer är identifieringsnummer för ämnen eller grupper av ämnen som finns med i FN:s ”Recommendations on the Transport of Dangerous Goods”.

Numret kallas också FN-nummer.

Det består av fyra siffror och anges i nedre fältet på de orange farligt gods-skyltar som används vid märkning av fordon och containrar.

Jämför Transport i Farliga ämnen.

Uttalad lukt

Uttalad lukt är den koncentration i luft då det inte längre råder tvekan om att ämnet är närvarande.

Ämnet kan alltså klart och tydligt uppfattas av lukt­sinnet men lukt­sinnet kan också bli av­trubbat av vissa ämnen så att även höga koncentrationer inte uppfattas med lukt­sinnet.

Luktsinnet skall därför användas med omdöme och försiktighet.

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Vattenlöslighet

Vattenlöslighet anger ämnets löslighet i vatten med någon av fraserna:

• ej löslig (< 0,01 vikt-%),
• svårlöslig (0,01-1 vikt-%),
• delvis löslig (1-10 vikt-%),
• lättlöslig (10-99 vikt-%)
• helt löslig (100 vikt-%).

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Viskositet

Viskositet anger hur trögflytande en vätska är. Viskositeten anges i mm²/s, vilket också kallas centistoke (cSt).

Värdet kan jämföras med vattnets viskositet som är 1 mm²/s, eller med viskositeten hos rumsvarm sirap som är ca 9000 mm²/s.

(Här avses kinematisk viskositet.)

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Ångtryck

Ångtryck är ett mått på ett ämnes förångnings­egenskaper. Ång­trycket är det jämvikts­tryck som råder över en vätska eller ett fast ämne vid en given temperatur.

Anges i enheten kilopascal (kPa).

Jämför Fysikaliska data i Farliga ämnen.

Ämnesbeskrivning

En koncentrerad beskrivning av ämnets egenskaper, grundad på dess transport­klassificering.

Jämför Identitet i Farliga ämnen.