Sammanfattning Räddningsverket genomför från och med hösten 1994 en utökad utbildning i sjukvård för deltidsbrandmän. Ökningen innebär att utbildningen i sjukvård består av 40 timmar mot tidigare 16. Utbildningen av nya deltidsbrandmän förlängs därmed från fyra till fem veckor. Redan utbildade deltidsbrandmän skall erhålla motsvarande kunskaper och färdigheter genom lokalt anordnade vidareutbildningar. Räddningsverket har utarbetat ett studiepaket, Kunskap Räddar Liv (KRL), och utbildat instruktörer som skall svara för denna vidareutbildning. För att kunna bedöma effekterna av denna insats genomför Centrum för folkhälsoforskning en relativt omfattande utvärdering av densamma. Delar av utvärderingen görs på nationell basis och delar av den görs inom tio kommuner utvalda i samråd med Räddningsverket. Detta är den andra delrapporten, den omfattar resultatet av det andra årets utvärdering vilken inriktats mot nedanstående tre delar. Del 1 - Kunskapsnivån och förmågan hos deltidsbrandmannen En enkät besvarades av 706 deltidsbrandmän (cirka 47% svarsfrekvens) och kompletterande intervjuer genomfördes med 25 deltidsbrandmän. Frågorna handlade dels om deltidsbrandmännens synpunkter på utbildningen KRL, dels om deras upplevelser av faktiska första hjälpen insatser. Resultatet av den kombinerade enkät- och intervjuundersökningen visar att ju mer omfattande utbildning för tidigt omhändertagande vid sjukdom eller olycka man erhållit, desto mer tillfredsställd är man med utbildningen. När det gäller deltidsbrandmännens upplevelser av faktiskt gjorda omhändertaganden försvinner denna skillnad mellan utbildningar av olika omfattning. Det utslagsgivande här tycks vara om man erhållit någon utbildning eller ej (till de utbildades fördel). Resultaten för andra året visar likheter med första året beträffande brister i utbildningen. Detta gäller vissa områden i skadeläran samt hur man hanterar psykiska reaktioner på olycksplatsen. Inom dessa områden bedömdes handledarna som mindre kompetenta, i motsats till området L-ABC. Majoriteten av de intervjuade poängterade betydelsen av kontinuerlig repetition av KRL-utbildningen, vikten av att få ge syrgas samt att få använda halskrage vid förmodad huvudnackskada. Det bör övervägas om momentet psykiska reaktioner skall lyftas ut ur utbildningen KRL och tas upp vid en separat kurs. Sammanfattningsvis kan det konstateras att flertalet av deltidsbrandmän upplevde sjukvårdsutbildningen positivt och att de ansåg att den haft en gynnsam effekt på deras agerande vid faktiska ingripanden. Det stora bortfallet torde främst bero på att ett inaktuellt register användes. Svarens tillförlitlighet diskuteras och bedöms som acceptabel. Del 2 - Sjukvårdsutbildningens omfattning och inköp av räddningsmedicinsk utrustning, samverkan mellan räddningtjänst och sjukvård samt samhällets möjligheter till akuta sjukvårdsinsatser En enkät besvarades av 171 av Sveriges räddningschefer. Med tanke på att dessa räddningchefer ansvarar för ytterligare ett antal räddningstjänster (genom sammanslagningar) ger detta en svarsfrekvens på 79%. Kompletterande intervjuer genomfördes med räddningschefer, socialchefer och ambulans- eller akutmottagningsansvarig läkare i de tio speciellt utvalda kommunerna. Undersökningen visar att räddningscheferna mestadels är nöjda med de lokalt anordnade KRL-utbildningarna. Det lokala genomförandet ger dem möjligheter till insyn i utbildningen och det ansågs ekonomiskt fördelaktigt att ha utbildningen på hemmaplan. En inventering av sjukvårdsmaterial i räddningsbilarna har påbörjats i flertalet av kommunerna. Denna görs ofta i samråd med ambulanspersonal och är en effekt av sjukvårdsutbildningen enligt räddningscheferna. Inköp av ny räddningsmedicinsk utrustning har ej skett i någon större omfattning. Samverkan mellan räddningstjänst och ambulanspersonal fungerar utmärkt i majoriteten av kommunerna enligt de tillfrågade. Ofta är det ambulanspersonal som genomför KRL-utbildningen lokalt. Man har också ett vardagligt samarbete med ambulanspersonal genom gemensamma utryckningar. Utöver samverkan med ambulans är samverkan med landstinget mera sparsamt förekommande. I vissa kommuner har man enligt räddningscheferna en god samverkan med läkare medan man i andra kommuner inte har någon samverkan. Hos de läkare som intervjuats finns ett igenkännande av detta och man menar att det finns delade åsikter inom läkarkåren angående sjukvårdsutövande som genomförs av deltidsbrandmän. De intervjuade läkarna påtalar betydelsen av att ansvarsfrågor tydliggörs och att deltidsbrandmännens sjukvårdsutbilning följs upp med kontinuerliga repetitioner. Dessa åsikter återfanns också hos några av socialcheferna. En tydlig åsiktsskillnad gällande deltidsbrandmännens sjukvårdsutbildning och utövande sågs mellan intervjuerna som utfördes i glesbygd respektive i tätbebyggt samhälle. Inom glesbygd ansåg majoriteten av de intervjuade läkarna att deltidsbrandmännens sjukvårdsutbildning var en resurs för kommunen. Del 3 - Konsekvenser för allmänheten (patienten) vad gäller vårdkvalitet Data rörande deltidsbrandmännens agerande vid faktiska händelser samlades in under tiden 960601 - 970531 i de tio speciellt utvalda kommunerna. Under denna tidsperiod erhölls uppgifter från 251 insatser. Av dessa utfördes 94 % i de tre kommuner där deltidsbrandmän åker på medicinska prio-1 larm. Deltidsbrandmännen i dessa tre kommuner har erhållit en mer omfattande sjukvårdsutbildning än KRL. Den mest frekventa medicinska åtgärden var att ge syrgas. Detta är inte tillåtet för deltidsbrandmän som enbart har KRL-utbildningen utan förutsätter kompletterande utbildning. Det skall dock tilläggas att inom ett flertal kommuner i landet pågår utbildning för deltidsbrandmän i syrgasbehandling, även i kommuner där deltidsbrandmän ej åker på medicinska prio-1 larm. De erhåller då så kallat personligt tillstånd att ge syrgasbehandling. Undersökningen visar att det i genomsnitt tar nästan 80 minuter från det att en händelse inträffat till det att patienten ankommer till sjukhus. Deltidsbrandmännen anländer i genomsnitt cirka 24 minuter före ambulanspersonalen till den drabbade. Det framkommer också att det tog drygt 12 minuter från en händelse inträffat till det att deltidsbrandmännen var på plats. Sistnämnda uppgift grundar sig på den drabbades upplevelse och hänsyn måste tas till detta, men den indikerar dock att sannolikheten för att deltidsbrandmän skall kunna rädda liv vid t ex hjärtstillestånd är låg om ingen startat HLR i avvaktan på räddningstjänst och ambulans.