Sammanfattning Den övergripande målsättningen för föreliggande projekt har varit att studera tillväxthastigheten för sotbeläggningarna i olika typer av enskilda uppvärmningsanläggningar samt att konkret belysa sambandet mellan beläggningarnas storleksordning och eventuell brandrisk. Detta har skett genom en kombination av fältmätningar och provtagning av sot, analys av sotprover samt matematisk modellering av sotbrand i rökkanaler. Som ett delmoment har ett förslag till en indirekt mätmetod för att kunna mäta sotbeläggningarnas tillväxthastighet utvärderats. Inom projektet har fältmätningar gjorts och sotprov insamlats vid ca 340 sotningstillfällen i ca 110 st anläggningar under ca 18 månader. Sotproverna har vägts och volymbestämts, klassifi cerats okulärt samt i vissa fall analyserats med avseende på halt oförbränt, effektivt värmevärde samt antändningstemperatur. Genomsnittliga tillväxthastigheter har beräknats för olika typer av anläggningar och sambanden mellan anläggningstyp och sotmängd och sottyp har studerats. En matematisk modell har utvecklats där den maximala tiden mellan sotningarna för att en given yttemperatur på skorstenen vid sotbrand inte skall överskridas beräknas. Som indata till modellen används resultat från projektet beträffande sotets egenskaper samt tillväxthastighet. Modellen bygger på en värmebalans över skorstenen vid pågående sotbrand. Fältmätningarna visade på en stor variation i utsläppsnivåer och sotmängder både mellan olika typer av anläggningar och mellan olika anläggningar av samma typ. I medeltal var dock stoft- och CO-halterna betydligt högre i rökgaserna från vedpannor än från pelletspannor, liksom stofthalten var högre i vattenkylda, traditionella vedpannor än i keramiska sådana. Miljömärkta oljepannor hade i genomsnitt lägre luftöverskott, lägre CO-halter samt lägre sottal än konventionella oljepannor. Abstract The overall objective of the present project has been to study the growth rate of the soot depositions in different types of domestic heating plants and to elucidate the correlation between the magnitude of the depositions and a possible risk of fire. This has been made through a combination of field measurements and sampling of soot, analysis of soot samples as well as mathematical modeling of soot fires in chimneys. As a part of the project, a proposed indirect method to measure the growth rate of the soot depositions has been evaluated. Within the project, field measurements have been made and soot samples have been collected at about 340 chimney sweepings in about 110 heating plants during 18 months. The mass and volume of the soot samples have been determined, the samples have been classified visually and in certain cases analyzed in terms of combustible content, heating value as well as ignition temperature. Average values of the deposition rates have been calculated for different types of plants, and the correlations between soot mass and type of soot has been studied. A mathematical model has been developed which calculates the maximal period between chimney sweepings provided that a maximal surface temperature on the chimney in case of a chimney fire should not be exceeded. As input to the model, results from the project regarding the properties of the soot as well as the deposition growth rate are used. The model is based on a heat balance over the chimney in case of a chimney fire. The field measurements showed a wide variation in emission levels and soot amounts, both between different plant types and between different plants of the same type. In average, however, the dust and CO contents were significantly higher in the flue gases from wood boilers than from pellet boilers, and the dust content was higher in flue gases from water-cooled, traditional wood boilers than from ceramically insulated wood boilers. Oil boilers with an environmental label in average showed lower excess-air ratios, lower CO contents and lower soot numbers than conventional oil boilers.