Javascript är disabled Dokumentsida - Bibliotek - MSB RIB
Medier på olycksplatsen
Författare
Englund Liselotte
Utgivare
Räddningsverket (SRV)
Utgivningsår
2002
Föreliggande rapport är resultatet av ett uppdrag från Räddningsverket att studera mediers arbete på en olycksplats. Studien domineras av en forskningsöversikt över detta hittills relativt outforskade fält. Översikten har kompletterats med en intervjustudie samt en mindre innehållsanalys av pressmaterial. Mediernas närvaro på en olycksplats, i samband med stor olycka eller katastrof, är inte oproblematisk. Erfarenheter och tidigare studier pekar på flera dilemman i samspelet mellan journalister, insatspersonal och drabbade eller ögonvittnen. Mediernas medarbetare tillhör den enda yrkeskategori med ett uppdrag på olycksplatsen som inte består i att hjälpa eller rädda liv. Redan uppdraget är således problematiskt. En annan stor fråga är hur själva händelsen och situationen påverkar mediernas och de enskilda journalisternas agerade. I rapporten behandlas därför frågor som rör arbete i krissituationer och krispsykologiska reaktioner. Det är av stor vikt vid studier av både agerandet på olycksplatsen och utfallet i medierna att känna till i vilket tillstånd journalisterna bedriver sitt arbete på platsen. Samspelet mellan medier och räddningstjänst påverkas också i högsta grad av samspelet med drabbade och ögonvittnen. Här uppstår ofta ett triangeldrama som kan vara svårhanterligt. Irrationella handlingar av människor i chock försvårar både den akuta räddningsinsatsen och ger sämre förutsättningar för god medierapportering. Ofta blir medierna kanal för människors vrede och vanmakt, ibland också med kritik riktad mot vad man betraktar som en otillräcklig räddningsinsats. Här framträder ett område där alla inblandade yrkesgrupper – inte minst mediernas medarbetare – behöver öka sin kunskap om vilka psykologiska mekanismer som är förhärskande vid traumatiska upplevelser. Lärande och kompetensutveckling framstår som nycklar till ett bättre samspel mellan de på olycksplatsen verkande professionerna. Här avses såväl individens som organisationens konstruktiva lärande. Dessutom tyder mycket på att de olika yrkeskårerna har en del att lära av och om varandra. Kunskapsöverföring mellan professioner bör vara fruktbart i sammanhanget. Studien avslutas med att beskriva några av de viktigaste lärdomarna som kan dras av tidigare forskning och utvärdering på området. Här sammanfattas också några tendenser från intervjustudien om Göteborgsbranden. Slutligen presenteras förslag till vidare forskning.  Abstract The media at the scene of an accident This report is the result of a commission from the Swedish Rescue Services Agency to study the work of the media at the scenes of accidents. The study is dominated by a research survey of this up to now relatively uninvestigated subject. The research survey has been supplemented with interviews and a minor analysis of the contents of press material. The presence of the media at the scene of an incident, in connection with a major accident or disaster, is not without problems. Experience and earlier studies highlight several dilemmas in the interplay between journalists, emergency services personnel, victims and witnesses. Media employees belong to the only professional category whose job at the scene of an accident doesn’t include helping people or saving lives. So consequently this makes the job problematic from the outset. Another important aspect is how the incident itself and the situation affect the actions of the media and individual journalists. The report therefore deals with issues that touch on work in crisis situations and on psychological reactions during crises. It is of vital importance for studies, of both actions at the scenes of accidents and of results presented by the media, to know in what conditions journalists perform their work on scene. Interplay between the media and the fire & rescue service is also affected to a great extent by their interplay with victims and witnesses. This often leads to a three-way drama that can be difficult to handle. Irrational acts by people in shock hamper the emergency services’ operation and make conditions worse for good media reporting. The media often become the channel for people’s anger and impotence, and sometimes their criticism of what they consider as an insufficient rescue operation. This is an area in which all professional categories involved – not least members of the media – need to increase their knowledge on which psychological mechanisms are prevalent during traumatic experiences. Learning and the improvement of competence stand out as the keys to better interplay between the various professions working at the scenes of accidents. This applies to both the constructive learning of the individual as well as of organisations. In addition, there is much to indicate that the various professional groups have much to learn from and about each other. There ought to be productive transfers of knowledge between the professions in this context. The study concludes by describing some of the most important lessons learned from earlier research and evaluation on the subject, and there is also is a summary of some of the trends observed during the interviews (about the Gothenburg dance hall fire). Finally, there is a presentation of suggestions for further research.